En ny vecka inleddes i och med att kalendern slog över till måndagen den 20 januari och klockan ringde 07:10 i rum 354. Det var sju grader varmt och den sista hela dagen i Benidorm för denna gången. Vi får se om det blev AIK Fotbolls första och sista träningsläger på denna plats, eller om det var starten på en ny tradition. Jag har under hela lägret gett de olika sopporna som vi ätit betyg och när jag ska sammanfatta detta träningsläger med ett betyg så kan jag inte ge annat än 5/5. Jag begav mig ner till frukosten strax innan klockan åtta och fick halvvägs dit sällskap av chefstränare Mikkjal Thomassen. När vi svängde runt hörnet nere på markplan såg vi att Gnag satt en meter utanför entrén. Jag stannade som alltid till ett par minuter och klappade henne.

När jag strax därefter kom in i matsalen satt Mikkjal, Nils Heingård och Louise Rodgers Holte där. Louise sa halvt på skämt, halvt på allvar att jag skulle ta med katten hem, men jag svarade att jag vet inte hur mina två katter hemma skulle reagera på ett nytt sällskap. Då svarade hon ”alla goda ting är tre”. Strax därefter fyllde Lukas Sinkunas, Elisabet Vang och Paul Kaminiczny på i gemenskapen. Spelarna brukar alltid vara lite senare ner till frukosten då det är matchdag och idag kom Stanley Wilson in som etta klockan 08:34. Sju minuter senare anlände Mads Thychosen och Benjamin Tiedemann Hansen och ytterligare en minut senare var det dags för favorittippade Anton Salétros att spisa frukost. Jag har under frukostarna nästan alltid suttit vid ett annat bord än tränarstaben då jag gillar att hänge mig åt en omvärldsbevakning med mobilen. Idag kom dock Mikkjal Thomassen förbi mitt bord och sa ”Mellerborg, välkommen att äta med oss”, men jag valde med orden ”tack, det vet jag att jag alltid är” att stanna kvar vid mitt bord. Gnag satt och väntade utanför entrén då jag och koordinator Thomas Thudin lämnade frukosten för näst sista gången.

Under förmiddagen var det dags för nyförvärvet Filip Benković att springa 1 800-metersloppet som de andra spelarna sprang tidigare under lägret och fystränare Lukas Sinkunas hälsade att Filip tidsmässigt tog sig in på den övre halvan av truppen. Klockan 10:40 var det dags för en team activation under ledning av fystränare Elisabet Vang och därefter var det dags för lunch. Soppan som serverades denna gång var en Minestrone som fick betyget 3/5. Det var sedan dags att leverera laguppställningar till TV-produktionen, AIK-studion och kommentatorn. På väg ner till träningsplanen, som denna gång var matcharena, såg jag Gnag ligga och sova i sitt gömställe och när hon vaknade till så satte jag mig med henne. Elisabet Vang gick förbi oss för att förbereda inför matchen, men hon stannade till några sekunder för att klappa katten och berättade för mig att Gnag brukar följa med henne bort till gymmet under hennes kvällspass där, och även gå med henne i trapporna mot hotellrummen.

Träningsmatchen mot Molde FK skulle egentligen ha spelats på Estadio Olímpico Camilo Cano i La Nucía, men flyttades till träningsplanen vid vårt hotell och det innebar att det var svårt att få plats med publik då det inte är mycket ledigt utrymme utanför planens linjer. Några supportrar fick plats i ena hörnet medan andra fick se matchen från området utanför träningsplanen. Strax innan klockan 15:00 ställde spelarna i AIK och Molde FK upp utanför träningsplanen och marscherade tillsammans in för match. Det var en relativt jämn match som AIK till slut lyckades vinna efter att Emmanuel Gono vid den vänstra stolpen i den 85:e matchminuten nickade in Charlie Paveys inlägg som målvakten inte lyckades få bort långt nog. Efter slutsignalen följde ett kortare träningspass på planen för de spelarna som byttes in i den andra halvleken, och jag stod då och pratade med Mikkjal Thomassen på planen. Molde FK:s chefstränare Per-Mathias Høgmo kom efter ett tag gående, pekade på mig och sa samtidigt till Mikkjal ”där är han som alltid är glad och trevlig, en riktig gentleman”. Otroligt fint sagt av den mycket trevlige norrmannen.

På väg tillbaka till hotellrummet såg jag att det satt en större katt ett par meter framför Gnag och när jag närmade mig sprang han(?) haltande iväg. Han haltade rejält och kunde inte stödja på höger bakben, otroligt tråkigt och ledsamt att se. På hotellrummet färdigställde jag den förra krönikan och begav mig därefter ner till middagen. Middagen började klockan 18:00, men jag var en dryg kvart sen. Gnag satt bredvid sitt gömställe så jag gick fram till henne, klappade henne under några minuter och tackade henne för sällskapet under vår tid här. Jag sa även till henne att hon troligen är en av de mest kända katterna i Sverige efter alla mina texter från lägret i Benidorm. Det serverades denna gång en sötpotatissoppa och jag bestämde mig då för att avstå middagen denna kväll och istället gick Thomas Berntsen, Ludvig Solvin, Freddy Montan och undertecknad upp till restaurang Papa Mambo som ligger bredvid receptionen och åt patatas bravas och varsin hamburgare.

Det bar därefter upp till hotellrummet och det var dags att börja packa för hemresan samtidigt som jag följde favoriterna Chelsea i hemmamatchen mot Wolverhampton Wanderers FC. Vid halv elva-tiden var det färdigpackat och då var det dags att sätta sig med den texten som du precis har läst. Strax efter midnatt släcktes lampan i rum 354 för sista gången under detta besök.

”Let’s say goodbye with a smile, dear
Just for a while dear we must part
Don’t let this parting upset you
I’ll not forget you, sweetheart

We’ll meet again
Don’t know where
Don’t know when
But I know we’ll meet again some sunny day”

Åsikterna i denna krönika är författarens egna och inte nödvändigtvis AIK Fotbolls.