Till att börja med begränsades verksamheten till att enbart omfatta juniorer. Men våren 1934 berättade en notis i Stockholms morgontidningar att AIK efter kontinental modell tänkte sätta upp ett pojklag i fotboll. Intresserade grabbar var välkomna att anmäla sig. Skulle det komma tillräckligt många för att räcka till två lag som kunde matchas mot varandra?

400 pojkar stormade in på Gamla Råsunda idrottsplats (samma mark på vilken sedan Råsunda Stadion skulle byggas) den angivna söndagsmorgonen. Fyrahundra! Detta om något var beviset på att det fanns ett latent intresse för pojkfotboll också i Sverige där det hittills varit ett okänt och oprövat begrepp.

Tore Nilsson, en av AIK:s största ledare genom tiderna, hade förberett sig med stencilerade papper, som inte räckte till, för att få namn och adress och på vilken plats grabbarna helst ville spela i laget. De närmaste veckorna testades alla 400 på Råsundas gräsmatta. Kvar blev spelare till fem lag, som fick bilda en serie: Arsenal, Aston Villa, Austria, Admira och AIK. Alla började på A som i AIK. De flesta grabbarna kom från Solna. Tore Nilsson, Ragnar “Ragge” Blom, “Knutte” Nilsson och “Thodde” Malm blev AIK:s första ungdomsledare. Pojkfotbollen hade fått sitt genombrott.

Tore Nilsson startade inte bara AIK:s pojklagsverksamhet. Han var också mannen bakom AT-cupen, föregångaren till S:t Erikscupen. Tore fick med sig Aftontidningen, där han arbetade som sportjournalist, som medarrangör. Denna cup utvecklades så småningom med stöd av Expressen till en av världens största ungdomsturneringar, S:t Erikscupen.

Först i samband med AT-cupen blev det något egentligt tävlingspel för ungdomslagen. Men det var fortfarande bara en eller ett par åldersklasser (A och B) ända in på 1960-talet. Så sent som i mitten på 1950-talet hade AIK bara tre pojklag (och inget flicklag skulle spela i AIK förrän i början av 1970-talet). AIK:s första seger i AT-cupen kom 1949 då A-klassens final vanns mot Tranebergs IF med 3-0. I mitten av 1950-talet dominerade AIK stort. 1954, 1955 och 1956 vann AIK de två klasser (A och B) som fanns varje år. Några av de stora lirarna under dessa år var Jim Nildén (som bland annat slog målrekord med 18 mål i en match), Lennart Söderberg (med stor mustasch som 14-åring) och Björn “Lill-Garvis” Carlsson (med pappa Henry som en av AIK:s ungdomstränare).

AIK:s ungdomsfotboll kom under 1960- och 70-talen i rejält bakvatten. 1982, hade AIK bara tolv pojklag och fyra flicklag (jämfört med 1998 då AIK totalt hade 48 ungdomslag). Men med nya ledare, Håkan Olander, Gun Sjögren, Kjell Sahlström, den nye ungdomskonsulenten Lasse Pettersson och de tidigare allsvenska spelarna Jim Nildén, Leif Karlsson och Bo Sjögren fick AIK:s ungdomsverksamhet ett rejält uppsving på 1980-talet. En intern utbildningsplan som omfattade såväl spelare och ledare utformades. Allt som skulle göras dokumenterades i en verksamhetsplan som sedan utvecklats år från år och som varit vägledande i allt arbete.

Plötsligt blev det liv i ungdomsverksamheten. Före A-lagsmatcherna på Råsunda fick vi se matchens knatte och ibland förmatcher. Nya spelare och ledare strömmade till. Både kvantiteten och kvaliteten ökade dramatiskt från 1980-talets början till 1980-talets slut. Antalet lag nästan tredubblades, och 1980-talet avslutades med två segrar i Pojk-SM. Antalet ungdomsspelare som gått vidare till A-lagstruppen förvandlades från några enstaka under 1970-talet till två eller tre om året under senare delen av 1980-talet och 1990-talet.

AIK har också flyttat fram positionerna vad gäller samarbeten med andra klubbar. Från 1997 har AIK till exempel ett mycket nära ungdomssamarbete med ett antal föreningar i Storstockholm till exempel Edsbergs IF, IFK Viksjö, IFK Lidingö, Täby IS, IFK Österåker, Råsunda IS, Västerås IK samt den kvantitetsmässigt största klubben i Storstockholm, IF Brommapojkarna. Från 1980-talets mitt har AIK:s ungdomsfotboll haft den uttalade målsättningen att minst halva det allsvenska laget skall bestå av spelare som har spelat ungdomsfotboll i AIK. Än har den målsättningen inte infriats men på sidan ‘AIK:s ungdomsspelare i A-truppen’ finns en uppställning på alla ungdomsspelare som har tillhört AIK:s A-trupp sedan 1981.

Under 1998 startades Talang 2002, ett femårsprojekt vars syfte är att skapa maximala förutsättningar för att ungdomsspelare i AIK ska utvecklas till A-lagsspelare.

Allt detta har uppnåtts utan att de ekonomiska ramarna har spräckts. Under tio år, från mitten av 1980-talet till mitten av 1990-talet, höll ungdomsfotbollen sin budget varje år. 1997 fick AIK, när Magnus Hedman gick över till engelska Coventry, in många miljoner kronor, detta för en spelare som började sin bana i AIK som 15-åring i ungdomsverksamheten. 1999 gick Patrik Fredholm över till italienska Udinese och AIK kunde bara på den affären finansiera hela sin ungdomsverksamhet flera år framåt.

AIK:s ungdomsfotboll lever på sin grundläggande verksamhetsidé – AIK-stilen, breddverksamhet, talangutveckling, samarbete och en ekonomi i balans.

Text: Anders Johrén