Söndagen den 9 februari tändes lampan klockan 06:15 i rum 354 och framåt åttatiden begav jag mig ner till frukosten. Efter att tagit en förstaplats och mängder med andra- och tredjeplatser under vistelsen i Marbella kom jag denna morgon långt ner i resultatlistan då Mikkjal Thomassen, Morten Kalvenes, Nils Heingård, Kyriakos Stamatopoulos, Lukas Sinkunas och Johnny Gustafsson alla var på plats. Jag inledde med ett glas apelsinjuice och två smörgåsar med tonfisk på. Det fortsatte sedan med en rent magisk äggröra, frästa champinjoner, ångad sparris och stekta tomater samt ett glas tomatjuice. När klockan närmade sig kvart över åtta begav sig tränarna iväg till sitt möte som de har varje morgon och två timmar senare kallades spelarna till ett möte inför dagens träning.

Undertecknad tog en taxi till träningen med Tobias Larsson, Ludvig Solvin och Freddy Montan och föraren hade, liksom alltför många i Stockholm, svårt att hitta trots GPS och tydliga vägskyltar, så vi kom denna gång från fel håll till Marbella Football Center. Klockan var strax efter 11 och det var märkligt många bilar på plats på vägen så vi fick kliva av tidigare än vanligt. När vi till fots passerade några bilar såg vi en ambulans och några poliser på plats och vi fick reda på att det skett en olycka där en AIK-bil och en motorcyklist kolliderat i en kurva.

Det var mycket folk i omlopp och klubben beslöt sig för att omgående skriva en text till hemsidan där det stod vad som skett och säkerhetschef Henrik Koch blev AIK Fotbolls talesperson i ämnet med media. Det var givetvis ett något omskakat AIK-lag som briefades av chefstränare Mikkjal Thomassen i omklädningsrummet innan träningen genomfördes. Träningen kom igång något senare än planerat med anledning av olyckan och den inleddes som vanligt på den lilla uppvärmningsplanen.

Efter en stund anlände en svensk kvinna med en liten gullig hund i famnen och trots att jag är en kattvän av stora mått så kunde jag inte hålla mig borta. Jag gick fram och frågade vad hunden hette och fick svaret Rosie och hon var drygt två och ett halvt år gammal. Rosie var en maltipoo, vilket är en blandning mellan malteser och pudel och var hur gullig som helst. Hon började gny i famnen på matte då hon blev orolig av att husse var en bit bort för att följa AIK-träningen. Träningen avslutades klockan 13:10 och när spelarna lämnade planen fick tre väluppfostrade svenska grabbar, som nu bor i närheten av Málaga, ta foton med en mängd AIK-spelare och det är alltid lika härligt att se glädjen i ögonen på yngre supportrar när de får träffa idolerna. Jag gillar väluppfostrat, har jag nämnt det tidigare? Om inte, så gör jag det nu.

Då vi i och med olyckan var en bil färre än tidigare beställde jag en Bolt för att ta mig tillbaka till Hard Rock Hotel och dagens lunch där det serverades en relativt tråkig grönsakssoppa som noterade betyget 2/5. Kollegorna Nicole Bertilsson, Tobias Larsson, Filip Wiklund, Olle Östman, Ludvig Solvin och Freddy Montan satte sig i en buss med klubbens huvudsamarbetspartners för att åka de 211 kilometerna till Sevilla och se La Liga-matchen mellan Sevilla FC och FC Barcelona på Estadio Ramón Sánchez-Pizjuán. Jag var inbjuden att följa med, tack för det, men stannade kvar i Marbella då jag inte går igång om inte fotbollslagen heter AIK eller Chelsea FC. Jag tillbringade istället ett par timmar i den heta solen på balkongen med AirPods i öronen efter lunch. Några favoritlåtar som det njöts av var Panic in Detroit (David Bowie), Until the End of the World (U2), Medicine at Midnight (Foo Fighters) och No One Like You (Scorpions). Middagen serverades klockan 18:00 och till förrätt var det en broccoli-soppa som fick betyget 3/5.

Jag nåddes i fredags av det tragiska beskedet att Kristian Borell lämnat oss. Han var en oerhört stor profil och vi sprang på varandra några gånger under åren. Jag minns honom främst från Uefa Europa League-matchen SSC Napoli – AIK på Stadio San Paolo i Neapel den 20 september 2012, då han satt på raden nedanför mig på pressläktaren. Avspark hann knappt ske innan han tände en Toscano cigarr och röken dolde spelplanen för mig i några sekunder. Vila i frid.

Flitens lampa i rum 354 släcktes ned vid ett-tiden och då det blev mörkt konstaterade jag att det var den näst sista kvällen i Marbella som just avslutats.

”Say a prayer, close the light, thumb upon a scale
The pillow is cold, that ship has sailed
Time has run the river dry, dry as a twisted trail
Into the bone, I’m into it
Ever get the feeling nothing else will do?
I could hear you singing, painting her blue
Was it your graffiti? Did you write your name?
On a dirty ceiling I can’t explain, I need

Medicine at midnight
But it ain’t no cure
Medicine at midnight calling
But it ain’t no cure
I may be sick but you know I’m yours

I remember dancing hard under the dead moon
Howling with you
Howling
Ever get the feeling nothing else will do?
I could hear you singing
I can’t explain, I need

Medicine at midnight
But it ain’t no cure
Medicine at midnight howling
But it ain’t no cure
I may be sick, but you know I’m yours”

Åsikterna i denna krönika är författarens egna och inte nödvändigtvis AIK Fotbolls.