Det var efter matchen och packningen inför hemresan svårt att somna på måndagskvällen och jag snurrade flera varv i sängen innan jag försvann in i sömnens härliga värld nångång efter tvåtiden på natten. Väckarklockan ringde tisdagen den 11 februari redan 05:30 och det var lika bra att kliva ur sängen och in i duschen direkt. Håkan Sjöberg och Jompa Palmell var klara med den gemensamma packningen vid 22-tiden på måndagen och åkte strax efter klockan 06 till Aeropuerto de Málaga-Costa del Sol. Klockan 06:25 slogs dörrarna upp till frukosten för sista gången och det var en morgontrött församling som tog lite att äta, men framförallt var det kaffet som var i fokus för de flesta, dock inte för mig som inte fick en enda drickbar kopp kaffe i Spanien. Efter frukosten begav sig alla mot bussen och det var dags att säga adjö till Hard Rock Hotel och Marbella för denna gång. Jag lyfter på hatten till koordinator Thomas Thudin som återigen fann ett riktigt bra, trevligt och funktionellt boende med kort resa till träningar och matcher. Klockan 06:57 klev Bersant Celina och Victor Andersson på bussen och det var då dags för avresa till flygplatsen. Två ur truppen åkte inte med oss andra hem. Louise Rodgers Holte tog en flight hem till Oslo och Filip Wiklund flög till Barcelona för att ansluta till damlagets pågående träningsläger i Salou och bevaka deras försäsong för AIK+.

Väl framme vid flygplatsen cirka 45 minuter senare stod Håkan Sjöberg, Jompa Palmell samt Henrik Koch och väntade med alla trunkar vid incheckningsdisk 338-340. Det gick som alltid i Spanien snabbt genom säkerhetskontrollen och jag tog därefter med mig sportchef Thomas Berntsen till loungen för en ny frukost. Loungen på Aeropuerto de Málaga-Costa del Sol är riktigt bra, då den är stor vilket ger en lugnare atmosfär och den har även ett bra utbud av mat och dryck. Vid niotiden var det sedan dags att boarda Norwegian 5052 med destination Stockholm och Arlanda flygplats. Jag började vis av erfarenhet att redan på flygplatsen i Málaga mentalt värma upp för den alltid extremt långa gångmarschen på Stockholms internationella flygplats. Jag fick plats 2A i flygplanet och hamnade då bredvid naprapaten Elias Morin, även känd som Sveriges elegantaste löpare, vilket var mycket trevligt. Klockan 09:48 lyfte planet och vi får se när vi är tillbaka på den mycket trevliga iberiska halvön där det enda man skjuter är fotbollar upp i krysset.

Piloten hälsade att flygresan skulle vara fyra timmar lång och alla AIK:are ombord hade nog en stor längtan att komma hem efter att fyra av de fem senaste veckorna tillbringats utomlands. AIK-truppen var utspridda i kabinen med alltifrån Ahmad Faqa på plats 1E till Dino Beširović på 30F. Snett bakom mig såg jag Mads Thychosen (3D), Thomas Thudin (3E) samt Mikkjal Thomassen (3F) och bakom dem satt Thomas Berntsen (4F) och Elisabet Vang (4E). Jag tänkte inledningsvis titta på nedladdade Quentin Tarantinos fantastiska Pulp Fiction eller Kill Bill, men det blev som så många tidigare gånger Spotify istället då man samtidigt kan arbeta. Tänk att det är över 30 år sedan som Pulp Fiction en novemberfredag gick upp på Stockholms-biograferna Saga på Kungsgatan och Röda Kvarn på Biblioteksgatan. Häpnadsväckande. Det blev denna resa mycket gammal hårdrock, speciellt från 1980-talet med Mötley Crüe, Kiss, Scorpions och Deep Purple i fokus. Försökte även sova lite efter en dålig natts sömn, men det fungerade som vanligt inte alls på flygplan. Knappt halvvägs in i flygresan gick Fernando Holmqvist-Amu runt i kabinen och delade ut bars till spelarna och jag frågade honom om en speciell sort som jag under detta läger faktiskt tyckte var god, och Fernando levererade som vanligt.

Vände mig bakåt och trodde för en sekund att Sheev Palpatine från Star Wars var med på flyget, men insåg några sekunder senare att det faktiskt var Thomas Thudin då jag fick en tumme upp från honom, men i keps och huva såg det ut som någon helt annan och han har i princip arbetat dygnet runt sedan nyår för att få allt att flyta kring dessa träningsläger, så lite sliten fick han allt lov att vara. Med knappt 40 minuter till landning tog piloten till orda igen och meddelade att vi närmade oss Arlanda och att det var minus fem grader i Stockholm. En temperatur som vi inte ens kunnat stava till under tiden i Marbella, och 20 grader lägre än vad vi skämts bort med de senaste veckorna. Vi landade efter en smidig flygning klockan 13:44 vid gate C39. Jag gick med VD Fredrik Söderberg mot bagagebanden och under en stund undrade vi om vi ens var kvar på rätt terminal. Bagaget denna gång kom i två separata omgångar där den första potten kom fort. Efter att materialförvaltare Håkan Sjöberg gjort tummen upp och konstaterat att alla trunkar var på plats samt att alla privata resväskor också var framme begav vi oss till den väntande bussen borta vid terminal 4.

Under bussresan mot Karlberg serverades matlådor och det fanns kycklingpasta med curry eller en pasta med kryddstark tonfisk. Efter ankomsten till träningsanläggningen skingrades truppen snabbt då alla ville hem. Undertecknad fick skjuts hem av Thomas Berntsen och klockan 15:54 klev jag in i lägenheten, kramade om katterna Ryssen och Miss Ellie och lovade dem att vara hemma mer framöver, då nästa bortaresa infaller först i slutet av nästa vecka då destinationen är Malmö. Nu är det under resten av veckan full fart med media inför matchen mot Degerfors IF, bokslutskommuniké samt förberedelser inför herrlagets och damlagets kommande Upptaktsträffar inför seriestart och diverse interna kick off-evenemang som ligger i den digra pipelinen.

Tack till er som läst dessa annorlunda skildringar av de båda träningslägren i Benidorm och Marbella ur mitt perspektiv. Ett extra stort tack till alla er som kommit med glada tillrop i AIK+ app, på Twitter och även mejlat mig. En läsare var extra nöjd med faktumet att jag summerade AIK-dagarna i längre textform, då det tyvärr börjar kännas att läsares tålamod gällande längre texter blir kortare och kortare. Jag kommer dock fortsätta kampen för det skrivna ordet, även att det ofta känns närmast tröstlöst i de ultrasnabba klippens tidevarv. Kanske kommer krönikorna tillbaka under vissa bortamatcher 2025, time will tell.

”You know I’m a dreamer
But my heart’s of gold
I had to run away high
So I wouldn’t come home low
Just when things went right
It doesn’t mean they were always wrong

Just take this song
And you’ll never feel left all alone
Take me to your heart
Feel me in your bones
Just one more night
And I’m coming off this long and winding road

I’m on my way
I’m on my way
Home sweet home
Tonight, tonight
I’m on my way
I’m on my way
Home sweet home”

Åsikterna i denna krönika är författarens egna och inte nödvändigtvis AIK Fotbolls.