Då har den andra och sista lägerveckan inletts och som jag skrev tidigare så uppfattas den mentalt alltid gå fortare än den första veckan. Torsdagen den 16 januari inleddes med att väckarklockan i rum 354 ringde klockan 07:10 och som vanligt trycktes det en gång på snooze. Jag lämnade hotellrummet vid åttatiden för att gå ner till frukosten och fick efter en bit sällskap av Mikkjal Thomassen i den sjugradiga värmen. När vi kom ner till restaurangen kom Louise Rodgers Holte fram till mig och sa ”släpp ut katten” då hon på skämt trodde att jag hade låst in Gnag på mitt rum eftersom hon inte sett henne på ett tag. De flesta här nere har nu insett att katter ligger mig otroligt varmt om hjärtat. Fernando Holmqvist-Amu stod och blandade till en hälsosam dryck med hjälp av en tratt i spelarnas vattenflaskor och jag sa att det såg ut som en scen ur den hyllade TV-serien Breaking Bad vilket fick både Fernando och Louise att skratta till.

Sotirios Papagiannopoulos anlände efter några minuter och var ensam spelare på plats i nästan 20 minuter då Anton Salétros dök upp strax innan den danska dynamitduon Mads Thychosen och Benjamin Tiedemann Hansen delade på tredjeplatsen. Under frukosten berättade Stam en fin historia om familjens hund Ben som är en mycket uppskattad familjemedlem. De flesta spelarna anlände något senare än vanligt och det berodde på att det var matchdag där alla har olika sätt att förbereda sig på. Efter frukosten tog jag med en liten bit prosciutto för att ge till Gnag, men jag hittade henne inte trots ett digert letande med lockrop under några minuter, så jag fick äta prosciutton själv på vägen upp till hotellrummet.

Tränarstaben hade under förmiddagen ett sista möte inför matchen och klockan 10:40 samlades spelarna för en tiominuters promenad runt hotellet och ner till träningsplanen under ledning av Elisabet Vang. Nere vid planen gjordes några kortare uppmjukningsövningar i några minuter innan det var dags för lunch. Sotirios Papagiannopoulos befann sig redan vid planen då de övriga spelarna anlände och körde egen träning med delar av fysteamet. På väg till lunchen mötte jag Gnag igen och samtidigt kom AIK Fotbolls spanske kontakt Alejandro gående och jag frågade honom om Gnag och han svarade att han hade sett henne i området i cirka två veckors tid. Under lunchen serverades en kycklingsoppa som fick 4/5. Efter lunchen lämnade chefsscouten Fredrik Wisur Hansen träningslägret och han frågade mig på väg ut ur restaurangen om jag visste vad Glasgow kiss är. På tal om onödig kunskap så har jag nu lärt mig det. Jag tog med mig en skinkbit och gav till Gnag som tålmodigt väntade utanför entrén och hon åt med god aptit även direkt från min hand annars använder hon tassen och tar loss maten från min hand.

Efter klockan 13 började alla lämna sina rum för att bege sig till bussen som stod parkerad i närheten av receptionen. Kvart över ett rullade bussen iväg för de 8,4 kilometerna till Estadio Olímpico Camilo Cano i La Nucía dit vi anlände klockan 13:30. Det var under resan lite regn, men sedan kom solen fram igen när vi närmade oss La Nucía. Arenan hade en fin bakgrund i form av bergen runt staden. Motståndarna FC Viktoria Plzeň anlände ombytta och klara med sin ordinarie lagbuss klockan 14:07 och gick nästan omgående ut till uppvärmningen. Strax innan den planerade avsparkstiden kom beskedet att matchen var uppskjuten ett tag då domarna tydligen åkt till fel arena. En mindre delegation från Molde FK var på plats och jag gick ner och hälsade på trevlige Per-Mathias Høgmo innan avspark. Klockan 15:12 blåstes matchen igång och det var elva grader och en kylig vind. I vanliga fall är det endast materialförvaltare Håkan Sjöberg som bär shorts oavsett väderlek, men denna gång hade han sällskap av en trio i form av Lukas Sinkunas, Elisabet Vang och Jompa Palmell. I slutet av den första halvleken uppenbarade sig en regnbåge på himlen och det är alltid lika vackert att se.

Den andra halvleken var ruskigt kall att bevittna från läktarplats och matchresultatet värmde inte heller. I slutet av matchen framträdde en helt magnifik hel regnbåge och med bergen i horisonten så tänkte jag på den gamla favoritgruppen Rainbow och låten Man on the Silver Mountain. Rainbow var för övrigt den första konsert som jag såg på klassiska Johanneshovs isstadion en gång i tiden. Minns att jag satt på ena långsidan och att basisten Roger Glover hade en vit kostym med tillhörande hatt som han lyfte i en hälsning till publiken då han klev in på scenen. Det var ett ganska otrevligt väder efter slutsignalen då regnet forsade ner och spelare samt ledare tog sig tillbaka till hotellet via bussen eller de tre bilarna som står till klubbens förfogande. Det blev en snabb lättare middag på hotellet för vissa ledare då den årliga ledarmiddagen stod på programmet senare på kvällen. Men på hotellet serverades bland annat en sötpotatissoppa som jag måste ge 1/5 då jag inte är någon supporter av sötpotatis. Gnag satt i skydd för regnet under taket utanför entrén då jag gick ner till middagen. När jag skulle lämna restaurangen tog jag med lite skinka till henne, men jag såg henne inte alls så jag lade skinkan vid hennes gömställe. När jag skulle springa iväg i regnet kom Dino Beširović ut med lite mat till Gnag, men också han fick ställa ner maten på trägolvet efter att förgäves letat efter katten. Underbart att Dino också är en kattvän.

Klockan 18:45 rullade bussen med alla ledare till en restaurang i Benidorm som Thomas Thudin och Jompa Palmell tidigare i veckan hade scoutat och det var ett fantastiskt val av dem. Det var en trevlig lokal med otrolig mat så betyget blir 5/5. Det regnade dock så mycket så jag insåg att kostym inte var det bästa klädvalet. Vi var 16 personer på plats och vi fick sitta vid två långbord med åtta personer vid varje bord. Thudde konstaterade direkt att de åtta äldsta personerna hade satt sig vid ett bord och de åtta yngsta vid det andra bordet. Lika barn leka bäst… Undertecknad har en deal med mig själv om att alltid ta jordgubbar med glass eller grädde som dessert om restaurangen har det på menyn. Och det hade de. Efter några trevliga timmar tillsammans återvände vi till hotellet. Vi går nu in i de sista dagarna på träningslägret och under fredagen kommer det bland annat att vara en lättare träning och en analys av träningsmatchen mot FC Viktoria Plzeň.

”I’m a wheel, I’m a wheel
I can roll, I can feel
And you can’t stop me turning
Cause I’m the sun, I’m the sun
I can move, I can run
But you’ll never stop me burning
Come down with fire
Lift my spirit higher
Someone’s screaming my name
Come and make me holy again
I’m the man on the silver mountain”

Åsikterna i denna krönika är författarens egna och inte nödvändigtvis AIK Fotbolls.