Efter regn kommer solsken sa Roland Järverup i klassikern Torsk på Tallinn, det konstaterade jag redan under träningslägret i Benidorm och så var det även tisdagen den 4 februari i Marbella. Som vanligt inleddes arbetsdagen med tidig frukost och undertecknad råkade ut för en dråplig situation då jag gående med ett glas apelsinjuice inte hade koll på ett trappsteg så när jag klev ut i tomma intet flög halva innehållet rakt upp i luften och den ensamma kvinnan vid det närmaste bordet skrattade hjärtligt. Vid halv elva-tiden var det dags för truppen att återigen bege sig till Marbella Football Center och det var härligt soligt och 13 grader. Alexander Fesshaie missade tisdagens träning då han var tvungen att flyga hem för ett privat ärende. Under detta träningspass var trevliga fotografen Emma Wallskog från Bildbyrån på plats efter att mest ha bevakat BK Häcken under veckan på plats i Marbella. Efter träningen bytte Samuel Levander från Fotboll Sthlm några ord med Mikkjal Thomassen och Sportbladets Disco tog ett kortare snack med Thomas Isherwood. Det närmar sig nu sista dagen för Sportbladet, Fotbollskanalen samt Testa stör gällande AIK-bevakning i Marbella och under de avslutande dagarna av träningslägret är endast podcasten Vi är överallt kvar här nere, förutom ständigt närvarande AIK+.

Jag tog efter fotbollspasset en Bolt tillbaka till hotellet tillsammans med Filip Wiklund, Johnny Gustafsson och Paul Kaminiczny och som vanligt sitter äldst fram. Chauffören Amaury från Brasilien såg ett målat porträtt av Pelé på en mur vid Marbella Football Center och sa ”gud”. Jag frågade honom om han hade koll på några svenska fotbollsgudar, men det hade han inte och frågade mig namnet på någon. Jag svarade halvt på skämt, halvt på allvar ”Ove Rübsamen, nickname Ryssen” då han var min förste fotbollsidol och svaret från Amaury blev att han aldrig hört talas om honom. Vi tillbringade resten av bilfärden med att prata Brasilien från VM-turneringarna 1982 i Spanien och 1986 i Mexiko. Jag nämnde namn som Zico, Éder, Socrates, Falcão, Júnior och Telê Santana vilket fick Amaury att skina upp. ”Legends”, sa han medan han navigerade fram på de snirkliga gatorna. Jag berättade att VM 1982 alltid varit min favoritturnering och 1986 är på andra plats, samt att Brasilien var mitt favoritlag under dessa turneringar på grund av alla otroliga profiler och spelet de bjöd på. Nämnde även att jag ännu inte kommit över förlusten mot Italien på Estadio de Sarrià i Barcelona den 5 juli 1982 då Brasilien genom Falcão kvitterade till 2–2 i den 68:e matchminuten, men bristen på försvarstänk skulle skicka de sydamerikanska jättarna ur turneringen då Paolo Rossi med sitt tredje mål för eftermiddagen gjorde 3–2 till Gli Azzurri i den 74:e matchminuten. När vi närmade oss hotellet sa Amaury att han var imponerad av mina minnen av Brasilien-lagen för cirka 40 år sedan och han sa även att han nästan missade körvägen till vårt hotell då han tyckte det var så trevligt att prata gamla fotbollsminnen. När vi skulle kliva ur vände jag mig mot Amaury, skakade hans hand och tackade för en mycket trevlig resa. Det finns inte mycket annat än fotboll som över 40 år senare kan engagera och trigga två för varandra obekanta personer i en taxi i Marbella.

Efter några soppor av hög klass de senaste dagarna blev det en krasch under tisdagens lunch då minestronesoppan endast noterade 1/5. Fystränare Elisabet Vang slog troligen någon sorts rekord då hon från buffén kom tillbaka till bordet med inte mindre än 20 sparrisstänger och de var alla modell gigantiska.

Några ledare åkte under eftermiddagen upp till bergen och såg träningsmatchen mellan IF Brommapojkarna och norska Fredrikstad FK som slutade 1–0 till BP. Louise Rodgers Holte har haft en mängd samtal med spelare och ledare under de två träningslägren i Benidorm och Marbella och under tisdagseftermiddagen satte jag mig ner med henne i 90 minuter för att få nya perspektiv på tillvaron och det var ett härligt samtal med en härlig person som på ett självsäkert sätt snabbt kommit in i gruppen.

Tillbringade en timme i lobbyn innan middagen och för en musikälskare som jag är det ren magi att höra låtarna som spelas. Det spelas låtar som jag inte hört på något annat ställe än i mina hörlurar och jag blev extra glad över låten Lost in the Supermarket med The Clash från albumet London Calling som kom ut 1979. Jag minns att The Clash var ett av de största banden då jag växte upp och jag fascinerades av foton från deras konserter där man endast genom att titta på bilden kunde känna den enorma energin som måste ha funnits på plats. Jag hade förmånen att se The Clash live på Johanneshovs isstadion den 17 februari 1984. Sångaren Joe Strummer och basisten Paul Simonon var då kvar i bandet, men originalmedlemmarna Mick Jones och Nicky ”Topper” Headon hade lämnat The Clash. Konserten på Hovet inleddes med klassikern London Calling och det var ett fullständigt dårhus nere på planen framför scenen och Joe Strummer fick i slutet av låten skrika ”back, back, back, back” för att lugna de adrenalinstinna ungdomarna som vrålade med i ”and I live by the river”.

Under dessa långa träningsläger blir det ofta en déjà vu-känsla efter ett tag och möjligen var tisdagskvällen något tråkig på så sätt. Efter ännu ett möte var det dags för middag och till förrätt serverades en sparrissoppa som gav betyget 5/5 och jag skänkte en tanke av tacksamhet till Elisabet Vang för att hon på lunchen inte hade rensat buffén på all sparris. Måltiderna är givetvis helt anpassade för att spelarna ska få den bästa energin och kraften för nästa träning och match, och det kan stundtals givetvis bli något tråkigt för vissa i staben, men det finns oftast något som man kan äta. De långa arbetsdagarna tvingade mig att kasta in handduken enormt tidigt under tisdagskvällen och redan klockan 22:07 släcktes lampan i rum 354 vilket måste varit någon sorts rekord.

”London calling to the faraway towns
Now war is declared, and battle come down
London calling to the underworld*Come out of the cupboard, you boys and girls
London calling, now don’t look to us
Phoney Beatlemania has bitten the dust
London calling, see we ain’t got no swing
Except for the ring of that truncheon thing

The ice age is coming, the sun’s zooming in
Meltdown expected, the wheat is growing thin
Engines stop running, but I have no fear
‘Cause London is drowning, and I live by the river”

Åsikterna i denna krönika är författarens egna och inte nödvändigtvis AIK Fotbolls.