När 1998 blev 1999 inleddes nedräkningen mot millennieskiftet på allvar och AIK klev in i det sista året innan vi vände blad till 2000 som regerande svenska mästare. SM-guldet bärgades under stor dramatik i den sista omgången då AIK besegrade Örgryte IS med 1–0 på Råsunda Fotbollstadion samtidigt som storfavoriten Helsingborgs IF föll med 1–2 mot redan nedflyttningsklara BK Häcken på Nya Ullevi i Göteborg.

SM-guldet innebar förutom det faktum att AIK kunde lyfta von Rosens pokal för första gången sedan 1992 även att man under sommaren 1999 skulle kvalspela för att försöka ta sig till Uefa Champions Leagues gruppspel. Det var andra gången genom tiderna som AIK hade kvalificerat sig för kvalet till Uefa Champions League. Första gången som AIK kvalade till turneringen var i september 1993 då man med knapp marginal – sammanlagt 1–2 efter 1–0 (Dick Lidman) hemma i den första matchen – föll mot AC Sparta Prag efter att i returen i Prag varit en stolpträff av Björn Kindlund i slutminuterna ifrån ett avancemang. Champions League var när det nya millenniet närmade sig en maktfaktor i fotbollsvärlden – prestigen och den ekonomiska belöningen för att ta sig till gruppspelet gjorde turneringen till ett måste för Europas toppklubbar.

AIK hade inlett säsongen 1999 knackigt och hade efter åtta spelade omgångar spelat ihop elva poäng vilket gav en sjätteplats, hela sju poäng efter serieledande Örgryte IS. På de 18 avslutande omgångarna noterades AIK för imponerande 13 vinster och tre oavgjorda matcher, men tyvärr blev en hemmaförlust mot Halmstads BK (0–1) i den 23:e omgången avgörande för att AIK inte tog det välförtjänta SM-guldet. AIK spelade så bra och stabilt under sommaren att det kändes som om Prince hade haft AIK i tankarna då han skrev textraden “tonight I’m gonna party like it’s nineteen ninety-nine”.

Redan under våren hade dock AIK Fotboll bjudit på en rejäl nyhetsbomb då man den 22 mars 1999 skrev ett avtal med den 29-årige backen Pontus Kåmark och den landslagsmeriterade spelaren anslöt vid halvårsskiftet till Gnaget efter att kontraktet med Leicester City FC gått ut. Kåmark hade varit med i det svenska landslaget som gjort succé i VM i USA sommaren 1994 och han spelade fyra matcher under Sveriges väg mot bronset. Kåmark tillhörde IFK Göteborg under året som VM spelades och lämnade 1995 för spel i Leicester City.

AIK-debuten för Pontus Kåmark skedde i hemmamatchen mot IFK Norrköping (2–0) den 19 juli 1999 då han byttes in istället för Mike Kjølø i den 84:e minuten och varje gång som nyförvärvet rörde bollen jublades det ovationsartat från merparten av de 12 693 åskådarna på läktarplats. Kåmark bidrog starkt till AIK:s kommande avancemang till gruppspelet i Uefa Champions League och under de kommande nio tävlingsmatcherna efter debuten startade han i samtliga och AIK höll även nollan i samtliga.

AIK inledde kvalspelet i slutet av juli och låg på tredje plats i den allsvenska tabellen då man ställdes mot Dnepr-Transmash från Vitryssland och AIK vann med sammanlagt 3–0. Den 5 augusti 1999 levererade AIK Fotboll en nyhetsbomb modell gigantisk då man presenterade nyförvärvet Andreas Andersson som var AIK:s dyraste spelarköp någonsin. AIK hade precis avancerat i kvalet till Uefa Champions League och skulle senare i veckan ställas mot det grekiska storlaget AEK från Aten. Värvningen av 25-årige Andreas Andersson från Newcastle United FC i engelska Premier League var tänkt som den sista ingrediensen för att få AIK att ta det sista steget in i gruppspelet av turneringen och samtidigt hjälpa till att säkra SM-guldet där AIK mer och mer såg ut som den stora guldfavoriten.

Debuten för Andreas Andersson skedde i det första mötet i Aten den 11 augusti 1999 då AIK på Nikos Goumas Stadium ställdes mot AEK i nästan 40-gradig värme trots sen avsparkstid. Mattias Asper spelade som vanligt i sina långbyxor då den 41-årige spanske domaren Juan Fernández Marin blåste igång matchen och målvakten skulle som vanligt svara för en mycket stark insats då han återigen höll nollan och satte AIK i en mycket bra position inför returmötet på Råsunda Fotbollstadion två veckor senare. Andreas Andersson var av Stuart Baxter uttagen i startelvan mot AEK och byttes i den 62:a minuten ut mot Martin Åslund.

Intresset var enormt inför AIK:s hemmamöte med AEK efter 0–0 i det första mötet och 31 115 åskådare befann sig på Råsunda Fotbollstadion då den 42-årige italienske domaren Graziano Cesari blåste igång matchen. I den 58:e minuten fick nyförvärvet Daniel Tjernström bollen i mittcirkeln på offensiv planhalva av lagkapten Krister Nordin och spelade direkt vidare till Nebojša Novaković som satte högsta fart framåt. Utanför straffområdet mötte två AEK-spelare upp och Novaković drog på en tåpaj med vänsterfoten från ca 24 meter som for in i det nedre vänstra hörnet. 1–0 till AIK och vilt jubel både på planen och på Råsundas läktare!

Med 17 minuter kvar av ordinarie tid frispelades Demis Nikolaidis på högerkanten av straffområdet och han fick bollen förbi Mattias Asper, men marginalerna var med AIK denna magiska augustikväll och bollen tog högt upp i den högra stolpen och studsade ut. Efter fyra minuters stopptid blåste domaren av matchen och AIK var klara för Champions Leagues gruppspel. AIK-truppen firade avancemanget på Sophie’s Bar i Stockholm och dagen efter var det lättare vattengymnastik för matchsargade kroppar i Täby simhall under Stuart Baxters kompis Steve Jones ledning.

Torsdagen den 26 augusti 1999 lottades gruppspelet i Uefa Champions League i Monaco och AIK ställdes i en sportsligt mycket tuff grupp B mot FC Barcelona, Arsenal FC och ACF Fiorentina, men publikmässigt var det en drömgrupp. AIK “laddade upp” inför gruppspelet med att möta Djurgården i ett mållöst bortaderby på Råsunda där Mattias Asper satte ett nytt allsvenskt rekord då han tog rekordet i att hålla nollan under längst tid i streck i Allsvenskan. Det tidigare rekordet hade IF Elfsborgs Tore Stenbäcken från 1977. I den efterföljande allsvenska matchen, borta mot IFK Göteborg den 11 september 1999 föll AIK med 0–1 och målet av Blåvitts Emmanuel Tetteh i den 71:a minuten var AIK:s första insläppta mål på hela 1 246 tävlingsminuter.

Tre dagar innan den stora matchen anlände FC Barcelona till Arlanda där personal från AIK mötte upp och följde laget till hotellet i Stockholm. Under måndagen tränade Barcelona på Skytteholms IP i Solna och det slutade i kaos efter att hundratals ungdomar tagit sig in på arenan och det slutade med att Barcelonas storstjärnor fick skynda till spelarbussen för att komma iväg från området.

Onsdagen den 14 september 1999 var det så dags för AIK:s allra första match i Uefa Champions Leagues gruppspel, men det var inte första gången som man ställdes mot FC Barcelona. Så sent som i mars 1997 hade lagen mötts i kvartsfinalen av Cupvinnarcupen och det blev 3–1 till hemmalaget på Nou Camp och 1–1 i returen på Råsunda efter att Pascal Simpson svarat för AIK:s mål i båda matcherna.

Strax innan avsparkstiden 20:45 spelades Champions League-hymnen för de 30 543 åskådarna på plats och för att döma matchen hade ett franskt domarteam skickats till Stockholm med den 38-årige huvuddomaren Alain Sars i spetsen. På VIP-läktaren satt bland annat Steve Harris, Janick Gers och Dave Murray från den engelska hårdrocksgruppen Iron Maiden som tre dagar senare skulle spela i Stockholm Globe Arena. Chefstränare Stuart Baxter hade tagit ut en startelva bestående av 1 Mattias Asper – 16 Mike Kjølø, 15 David Ljung, 5 Michael Brundin, 17 Pontus Kåmark – 14 Thomas Lagerlöf, 2 Krister Nordin (K), 4 Ola Andersson, 8 Daniel Tjernström – 7 Nebojša Novaković, 11 Andreas Andersson. AIK spelade 4-4-2 med en diamantformation där lagkapten Krister Nordin låg mer defensivt på det centrala mittfältet medan Ola Andersson hade en mer offensiv position. Rutinerade vänsterbacken Pontus Kåmark var tillbaka i laget efter att ha missat två allsvenska matcher då han fått en smäll mot bröstkorgen med en muskelskada vid revbenen som följd och han hade inför avspark fått lokalbedövning för att klara av smärtan.

AIK inledde mot den södra läktaren och Andreas Andersson gjorde avspark då han petade bollen till Nebojša Novaković som strax innan hade kysst matchbollen. AIK inledde med en hög press och lät inte det namnkunniga motståndarlaget få tid med bollen. I den tionde minuten lyfte Pontus Kåmark upp en lång boll från sin vänsterbacksposition som nickskarvades i mittcirkeln av Andreas Andersson till Nebojša Novaković som smugit upp bakom ryggen på den holländske backen Winston Bogarde.  “Nesh” tog sig förbi honom med bollen under kontroll och var fri med Ruud Hesp, men Bogarde höll fast AIK-forwarden i vänsterarmen innan han drog honom i högerarmen och förstörde Novaković friläge och tvingade därmed AIK-spelaren att avsluta från långt håll, men bollen höll ändå på att gå in då den passerade över Hesp och metern utanför den högra stolpen. Novaković visade för domaren att det borde vara en frilägesutvisning, men inget kort visades upp. Drygt fyra minuter senare tog sig Nebojša Novaković förbi Winston Bogarde långt ut på högerkanten och gjordes ner med gult kort som följd och Barcelonas chefstränare Louis van Gaal beslöt att redan i den 27:e minuten byta ut Bogarde som inte klarade av att bevaka AIK:s nummer 7.

Efter 58 spelade minuter slog brassen Rivaldo ett inlägg från vänsterkanten som nådde huvudet på Patrick Kluivert, men Mattias Asper visade klass och lyckades rädda bollen vid sin mållinje. Barcelonas bollinnehav ökade mer och mer och AIK-spelarna slet som galärslavar i den andra halvleken. I den 67:e minuten var det återigen nära ledning för Barcelona efter att Rivaldo fått bollen till vänster i AIK:s straffområde, vänt bort Mike Kjølø och dragit till med högerfoten mot den bortre delen av målet. Mattias Asper sträckte ut sina 198 centimetrar, men nådde inte bollen som tog klockrent i den högra stolpen och AIK kunde tillfälligt pusta ut.

Mattias Asper satte med en utspark i den 71:a minuten igång spelet och i andraläget fångades bollen upp av Daniel Tjernström och med hjälp av Ola Andersson och Andreas Andersson fick Nebojša Novaković bollen centralt utanför straffområdet och sköt ett pressat högerskott från ca 17 meter som Ruud Hesp lyckades rädda. 44 sekunder senare skulle Novaković få ett nytt läge från nästan exakt samma position efter att Ola Andersson och Daniel Tjernström svarat för ett strålande förarbete. Novaković valde denna gång att chippa bollen och Hesp kunde bara stå och titta då bollen seglade över honom och via underkanten av ribban studsade in i målet nedanför den mäktiga AIK-klacken. 1–0 till AIK mot vad som då kallades världens bästa fotbollslag! Hundradelen senare exploderade Råsunda i ett jubel som måste ha hörts ända ner till La Rambla i Barcelona och den salige målskytten sprang ner mot Norra Stå och vidare upp längs den västra läktaren där han slutligen föll ner på knä. Ett av svensk klubbfotbolls absolut vackraste mål mot det mest meriterande motståndet var ett faktum.

I den 77:e minuten hade Daniel Tjernström sprungit klart och han ersattes av Hans Bergh. I den 85:e minuten signalerade fjärdedomaren Franck Glochon i samband med en kommande hörna för Barcelona för det första av två AIK-byten då bedövningen inte längre höll för Pontus Kåmark och han lämnade planen grimaserandes av smärtan i bröstkorgen och ersattes av Karl Corneliusson. Efter 84:58 satte fjärdedomaren upp skylten 7-13 och publiken hyllade den för byte joggande målskytten Nebojša Novaković för drömmålet som såg ut att bli ett magiskt segermål för AIK. När Novaković 22 sekunder senare närmade sig Christer Mattiasson för bytet vid sidlinjen tilläts helt plötsligt Luís Figo att slå hörnan från vänster och den nickades bland ett oorganiserat och inte förberett AIK-försvar av inhopparen Abelardo Fernández, via Mattias Aspers fingrar, in i mål. Fjärdedomaren stod ännu och visade upp skylten för bytet när bollen låg i AIK-målet och försökte samtidigt putta ut Novaković på planen igen…

Ingen förstod någonting över vad som hade skett. Publiken buade, AIK-spelarna påpekade för domaren Alain Sars att ett byte hade signalerats av hans kollega och inte hade slutförts innan spelet sattes igång. Förvirringen var total och Stuart Baxter oerhört upprörd efter ett osannolikt misstag. Efter 86:18 vinkade fjärdedomaren till sig huvuddomaren och alla på plats som förstod vad som skett trodde att misstaget skulle korrigeras genom att bytet fullföljdes och att hörnan slogs om, men istället valde domaren Sars att tolv sekunder senare sända upp AIK-tränaren på läktaren och 1–1 var ofattbart nog ett faktum.

Ingen på Råsunda eller framför tv-apparaterna förstod någonting. Hur kunde målet godkännas när AIK genomförde ett byte? Stämningen under avslutningen av matchen var oerhört märklig och för många var känslan nästan apatisk då Dani García efter 92:40 nickade in en frispark från Luís Figo och gjorde 2–1 till FC Barcelona. Det som hade hänt sju minuter tidigare var oerhört svårt att glömma och vi som var på Råsunda denna kväll har ännu inte glömt det. Uefas kontrollanter hade inga kommentarer om den franske huvuddomaren Alain Sars och även domarobservatörerna teg, men de kan inte ha varit helt tillfreds över vad som hände mellan matchminuterna 85 och 87. Ett mörkt kapitel i AIK:s fantastiska historia blev facit av en kväll som främst borde fått kommas ihåg för Nebojša Novaković makalösa lobbmål och för den enorma arbetsinsats som AIK svarade för mot världens bästa fotbollslag. Om bara rättvisa hade skipats.

***

Åsikterna i denna krönika är författarens egna och inte nödvändigtvis AIK Fotbolls.