När Ingvar Olsson anslöt till AIK Fotboll inför säsongen 1951/52 var det till ett sargat lag han kom. För första gången i klubbens historia hade laget degraderats från Allsvenskan, till stor del på grund av att målskyttet hade hackat föregående säsong. Med sina 27 fyllda år var tanken att nyförvärvet från Eskilstunaklubben IK City skulle bidra med rutin och offensiv tyngd för att se till att sejouren i andradivisionen bara skulle bli ettårig för “Gnaget”. Och det var precis det som åskådarna på Råsunda Fotbollsstadion fick. ”Tjotta” stod för tio mål på 18 seriematcher, AIK vann serien i överlägsen stil och klubben var tillbaka där man hör hemma. Samtidigt var en ny AIK-stjärna född.

För målproduktionen skulle fortsätta även i högsta serien när AIK åter etablerade sig som ett av svensk fotbolls bästa lag. Under våren 1952 hade dessutom en 17-årig kille från Huvudsta hunnit debutera i den svartgula tröjan och snart skulle den kvicke yttern med smeknamnet ”Kurre” på allvar sätta skräck i de allsvenska försvararna tillsammans med sin nya kompis, centertanken ”Tjotta”.

Lagbilden ovan är från den 7 juni 1953 och togs inför matchen mellan AIK och IFK Norrköping. När hemmalagets Ivan Bodin, vid ställningen 0–3 i matchminut 64, missade sin chans att slå in reduceringen från straffpunkten började nog många av de 18 712 åskådarna på Råsunda fundera på om det nog inte var dags att gå hem. Men innan den tanken hann övergå i handling spelade Ingvar ”Tjotta” Olsson fram John Göras och vi hade 1–3 på resultattavlan, två minuter efter straffmissen. Och ingen AIK-supporter skulle ångra att man stannade kvar, för nu var det Kurt Hamrins tur att kliva in i handlingarna. 2–3 satte han i matchminut 69 innan han följde upp målet med ett rungande stolpskott sju minuter senare. På returen högg “Tjotta” Olsson och det var kvitterat. Och sex minuter före full tid fullbordade ”Tjotta” AIK:s vändning med sitt 4–3-mål, efter ett vackert förarbete från den nio år yngre radarpartnern ”Kurre”. För att fira triumfen böjd sedan segerskytten hem alla sina lagkamrater på kalas. Dagen efter Norrköpingsmatchen fyllde nämligen Ingvar ”Tjotta” Olsson 30 år.

Säsongen 1954/55 skulle Kurt Hamrin bli allsvensk skyttekung, mycket tack vare samarbetet med ”Tjotta”. Till skillnad från ”Kurre”, vars karriär med stor framgång skulle rulla vidare i Italien, hade proffståget gått för ”Tjotta” som alltså hunnit passera 30-årsstrecket. Men om hans artisteri sjöng på sista refrängen? Tvärtom.

”Tränaren gillar mig och för att jag kommer i tid till frukost” skulle långt senare bli bevingade ord från en annan showman i AIK-tröja, men redan på 1940- och 50-talet var det Frukostklubben som gällde om du skulle bli riktigt populär i stugorna. Frukostklubben leddes av Sigge Fürst och var Sveriges Radios stora flaggskepp. Programmet sändes inför storpublik varje lördagsmorgon i en tid då televisionen ännu inte hade gjort intåg i de svenska hemmen. Genomslagskraften var enorm. Så fort Ingvar ”Tjotta” Olsson, en lördagsmorgon 1954, tog ton i mikrofonen växte hans popularitet explosionsartat, nu även långt utanför Råsundas läktare. Värdigt en skyttekung sköt också skivförsäljningen snabbt i höjden. Allra bäst gick det för ”Rosen och fjärilen”, som sålde i ca 100 000 exemplar och låg listetta fyra veckor i sträck. Inför storpublik turnerade ”Tjotta” folkparkerna som en av landets mest efterfrågade artister.

Ingvar Olsson lät dock inte turnélivet gå ut över fotbollskarriären utan han fortsatte göra mål i AIK-tröjan fram till säsongen 1957/58, som blev hans sjunde och sista i högsta serien innan han valde att varva ner fotbollskarriären, 35 år gammal. Totalt i AIK-tröjan stod han för 81 fullträffar på 134 tävlingsmatcher, vilket ger ett snitt på smått sanslösa 0,6 mål/match. Dessutom hann han även med att representera AIK i handbollens allsvenska, då som målvakt.

1982, knappt två månader innan han skulle fylla 59 år, avled Ingvar Olsson och han ligger i dag begraven på Spånga kyrkogård. I Allmänna Idrottsklubbens historieböcker är ”Tjotta” för evigt inskriven som en av våra allra största underhållare, både på och utanför fotbollsplanen.