Mästerskapsserien 1992 var oerhört dramatisk och tre lag hade inför den tionde och avslutande omgången chansen att kunna titulera sig svenska mästare. Det var dock AIK som hade de bästa förutsättningarna till guldet, detta trots att det kändes som om Gnaget hade försatt sin chans hemma mot IFK Norrköping åtta dagar tidigare. Lördagen den 17 oktober klev ett guldjagande AIK ut på Råsunda Fotbollstadion och dominerade inledningen totalt.

Efter mål av Dick Lidman i den 27:e minuten och Krister Nordin i den 50:e minuten kändes SM-guldet ännu närmare, men två mål av den rutinerade måltjuven Janne Hellström (70’ och 82’) chockade hemmapubliken. Båda lagen hade möjligheter att avgöra i slutminuterna, men det blev 2–2 och resultatet banade väg för Östers IF. Öster spelade dagen efter borta mot Trelleborgs FF och en seger för smålänningarna skulle göra dem till serieledare inför den sista omgången. Eftermiddagen på Vångavallen blev dock till en mardröm för tränaren Hasse Backe och hans mannar och när slutsignalen gick stod det ofattbara 7–2 till hemmalaget på resultattavlan. Målvakten Pål Lundin svarade för ett par häpnadsväckande tavlor och konstaterade bedrövat efter matchen att han just svarat för den sämsta matchen i karriären.

Resultatet innebar att en poäng för AIK borta mot Malmö FF i serieepilogen skulle betyda klubbens första SM-guld sedan 1937. Dagen innan avgörandet reste Tommy Söderberg & Co ner till Malmö för att ge sig själva de bästa förutsättningarna. Man hade drabbats av en jobspost under den sista träningen på Skytteholms IP då forwarden Kim Bergstrand med endast fem minuter kvar av årets sista pass fastnade med dobbarna i gräset och skadade ledbandet i vänster knä. En besviken Bergstrand fick på kryckor åka med laget ner till Malmö, men missade självklart matchen och ersattes av Dick Lidman. Även hemmalaget saknade en forward (ljumskskadade Dan Corneliusson) i vad som för dem var en mer eller mindre betydelselös match.

Malmö bjöd på klassiskt höstväder och temperaturen låg på ca +8 °C då domaren Anders Frisk blåste igång matchen. Egentligen skulle Lennart Elofsson från Halmstad ha dömt matchen, men han tvingades lämna återbud då han fått en muskelbristning i ena vaden under ett träningspass på fredagen.

Redan efter tre minuters spel dök den första riktiga målchansen upp då Peter Hallström kom igenom hemmaförsvaret, men snubblade till och målvakten Jonnie Fedel kunde slå bort bollen, men inte bättre än att den hamnade hos Dick Lidman som fälldes av Henrik Nilsson och domaren signalerade för straffspark. Vadim Jevtushenko la upp bollen på straffpunkten, tog lång sats och placerade elegant in bollen till vänster i målet medan Fedel gick åt andra hållet. En drömstart för AIK som trots den charmanta inledningen såg riktigt nervösa ut.

Malmö FF tog över spelet och skapade mängder av jättemöjligheter till kvittering. Mittfältaren Niclas Nylén sköt i stolpen från 25 meter och Jörgen Ohlsson sköt på returen över det vidöppna AIK-målet. Strax därefter fick Nylén nytt skottläge efter att Bernt Ljung missbedömt en högerhörna och inte fått bort bollen. Volleyskottet räddades på mållinjen av Michael Borgqvist som var tillbaka efter avstängningen mot IFK Norrköping.

AIK var rejält pressade och det blev inte bättre då Bernt Ljung tappade ett långskott från Anders Andersson och det blev kalabalik i straffområdet som slutade med att Ljung fångade in bollen efter att Peter Larsson försökt rensa bort densamma och domaren dömde indirekt frispark för MFF då han bedömde det som bakåtpassning. Frisparken avslutades av mittbacken Torbjörn Persson och hemmapubliken jublade, men bollen satt i nätet på utsidan av målburen.

Efter att ha varit tillbakatryckta under lång tid lyfte AIK upp spelet i den 24:e minuten och Krister Nordin lyfte elegant in bollen i straffområdet där Vadim Jevtushenko kastade sig fram och stötte in bollen i mål. 2–0 och jättejubel bland spelare och supportrar då guldet nu var nära att hamna i Solna. Med sex minuter kvar ökade dramatiken igen efter att MFF:s lagkapten Patrik Andersson dragit till på volley och tvingat Bernt Ljung till en bra räddning, men han var chanslös på returen som nickades in av Jörgen Ohlsson.

Om den första halvleken varit dramatisk var det ingenting mot vad som skulle utspela sig i den andra akten. Sju minuter in i den tilldömdes Malmö FF en straffspark efter att Krister Nordin fällt Niclas Nylén efter en högerhörna. Patrik Andersson klev fram och bollen satt lågt i det högra hörnet och ställningen var helt plötsligt 2–2.

Många AIK-hjärtan stod nog stilla då Jörgen Ohlsson slog ett inlägg från högerkanten som Fredrik Dahlström nickade i en lyra över Bernt Ljung och träffade den högra stolpen. Returen träffade Ljung på knäet och studsade tillbaka i stolpen igen innan AIK-målvakten kunde greppa bollen. MFF jagade ett segermål och enligt skånska journalister på plats svarade de för årets bästa match.

Nervositeten på planen och läktarna var påtaglig och då det samtidigt stod 1–1 mellan Östers IF och IFK Göteborg samt 2–2 mellan IFK Norrköping och Trelleborgs FF hängde guldet på en skör tråd. Med fem minuter kvar av matchen tog Michael Borgqvist tag i bollen på egen planhalva och avancerade upp på högerkanten där han tillsammans med Krister Nordin lugnade ner spelet istället för att skicka iväg ett inlägg. Bollen gick bak till högerbacken Gary Sundgren som hittade Vadim Jevtushenko och ”Vadde” spelade direkt vidare till Pascal Simpson som lyfte fram bollen till Sundgren som avancerat upp mot straffområdet. Födelsedagsbarnet vände bort sin försvarare och fick fritt fram in i straffområdet där han sköt ett skott som passerade målvakten och gick precis innanför den bortre, vänstra stolpen.

Jublet visste inga gränser då spelarna mötte upp AIK:s guldskytt på högerkanten och samtidigt kramade tusentals nedresta AIK-supportrar om varandra på de olika läktarsektionerna. Att Norrköping i slutminuterna på Idrottsparken slog in en straffspark till 3–2 ändrade inte någonting i guldstriden, men Öster fick därmed se sig nedflyttade från andra till tredje plats. När slutsignalen ljöd var AIK:s första SM-guld på 55 år ett faktum och lagkaptenen Björn Kindlund lyfte von Rosens pokal framför den stora AIK-klacken.

Efter ett kort firande i omklädningsrummet åkte AIK buss till Sturups flygplats där SAS SK 120 med avgångstid kl 16:30 äntrades. Planet landade på Arlanda kl 17:40 och direkttransport till Hovet väntade där AIK:s hockeylag tog emot Luleå HF (2–4) i Elitserien. Efter att ha firats av hockeypubliken väntade guldfest på Berns i centrala Stockholm där bland annat Niklas Strömstedt framförde sin specialskrivna AIK-låt som en hyllning till sitt favoritlag. Vi som befann oss på Malmö stadion denna ljuvliga söndagseftermiddag glömmer aldrig den magiska och dramatiska upplevelsen då AIK tog sitt nionde SM-guld!

Måndagen den 29 oktober möts lagen igen. Biljetter till matchen köps enklast via länken under denna artikel.

Matchfakta
Mästerskapsserien 1992, omgång 10:10
Söndag 25 oktober 1992, kl 13:30
Malmö FF – AIK 2–3 (1–2)
4’ 0–1 Vadim Jevtushenko – straffspark [högerskott, 11 m]
24’ 0–2 Vadim Jevtushenko (Krister Nordin) – spelmål [högerskott, ca 10 m]
39’ 1–2 Jörgen Ohlsson (Patrik Andersson) – nickretur [ca 3 m]
52’ 2–2 Patrik Andersson – straffspark [högerskott, 11 m]
86’ 2–3 Gary Sundgren (Pascal Simpson) – spelmål [högerskott, ca 14 m]
Domare: Anders Frisk, Mölndal
Publik: 8 722 på Malmö stadion

Laguppställningar
AIK (4-4-2): 1 Bernt Ljung – 11 Gary Sundgren, 5 Peter Larsson, 4 Anders Hjelm, 3 Björn Kindlund (K) – 2 Krister Nordin, 7 Michael Borgqvist, 6 Vadim Jevtushenko, 15 Peter Hallström (67′) – 9 Pascal Simpson, 13 Dick Lidman. Avbytare: 14 Thomas Lagerlöf (67′), Roger Boström.
Tränare: Tommy Söderberg (44 år, andra säsongen i AIK).

MFF (4-4-2): 1 Jonnie Fedel – 2 Henrik Nilsson, 5 Jean-Paul Vonderburg, Torbjörn Persson, Stefan Alvén – Patrick ”Trelleborg” Andersson, 7 Patrik ”Bjärred” Andersson (K), Anders Andersson, 6 Niclas Nylén – 11 Jörgen Ohlsson (76′), 10 Fredrik Dahlström. Avbytare: Jonas Axeldahl (76′), Per Ågren.
Tränare: Viggo Jensen (45 år, första säsongen i Malmö FF).

Sagt efter matchen
– Mitt fjärde ligaguld i karriären, men det roligaste. I Blåvitt och Ajax var mästartiteln ett beställningsjobb. Det är mer äkta glädje att vinna med AIK eftersom vi inte varit favorittippade, sa Peter Larsson.

– Visst hade vi tur, men det har vi samlat ihop till. Vi har haft massor av otur också under säsongen, sa Gary Sundgren.

– Det här var ju min dröm. Att vinna något stort med AIK. Det känns lika roligt som första gången med Kiev, sa Vadim Jevtushenko.

– De är värdiga vinnare, har inte gjort några djupdykningar utan varit stabila. AIK har varit det jobbigaste laget att möta i år, sa Östers tränare Hans Backe.

– Jag har inga kommentarer, bara översvallande känslor, sa tränaren Tommy Söderberg.

– Jag kände mig tio år äldre under den gastkramande matchen och pendlade mellan hopp och förtvivlan. Efter matchen kände jag mig tio år yngre, sa klubbdirektören Stefan Söderberg.

– En mycket trevlig och spännande match och jag valde rätt guldarena, sa förbundsbasen Lars-Åke Lagrell.

– Vill ni smaka? Det smakar guld, sa Vadim Jevtushenko efter en klunk från champagneflaskan.

– Vi vill ha Vadim kvar!
AIK-klackens taktfasta ramsa tillägnad Invandrarverket som senare under hösten skulle ta beslut angående AIK-spelarens framtid då hans arbetstillstånd gick ut efter fyra år i Sverige.