Roland Grip, född den 1 januari 1941, växte upp i Jämtland och inledde sin fotbollskarriär i Bräcke SK innan han 1962 flyttade till IFK Östersund. AIK gjorde 1963 comeback i Allsvenskan efter att året innan för andra gången genom tiderna varit utanför allsvenskt spel. Den 5 juli 1963 befann sig AIK i Östersund för att spela en midnattsmatch under Storsjöyran mot IFK Östersund och Roland Grip imponerade så mycket på AIK-ledningen att det under hösten skrevs kontrakt med honom. AIK svarade för en stark säsong och slutade trea i tabellen, tre poäng efter IFK Norrköping som vann serien för andra året i rad. Efter säsongen åkte Roland med AIK till Israel där två matcher spelades och han svarade för ett mål mot Israels landslag.

Under försäsongen 1964 svarade Roland för några mål och den 26 april 1964 var det dags för tävlingsdebut då AIK tog emot Örgryte IS (3–1) inför 22 085 åskådare på Råsunda fotbollstadion i Solna. Roland Grip spelade vänsterytter i en 2-3-5-uppställning och svarade även för 2–0-målet då han elegant framspelad av Björn ”Lill-Garvis” Carlsson sköt in bollen i mål bakom målvakten Kurt Johansson. Det blev spel i fem matcher för honom i Allsvenskan 1964 då AIK slutade på sjunde plats i tabellen. Roland svarade för två mål och det andra målet kom i slutminuterna borta mot Malmö FF (1–2) en knapp månad efter debutmatchen.

1965 blev det endast ett framträdande i AIK-tröjan och det skedde hemma mot Gif Sundsvall (1–0) den 9 maj 1965 och matchen skulle även bli hans sista som vänsterytter i klubben. AIK slutade trea i Allsvenskan, fyra poäng efter seriesegrarna Malmö FF. I december 1965 återvände AIK till Stockholm efter en månadslång turné i ”Fjärran östern” och det var starten på en ny karriär för Roland Grip. AIK hade tvingats spela honom som vänsterback och lagledaren Bruno Nyberg betygsatte hans insatser under turnén som ”sensationellt bra”. Den 8 maj 1966, nästan på dagen ett år efter sin senaste allsvenska match, klev Roland Grip ut på Råsunda som vänsterback då AIK i den tredje omgången tog emot IF Elfsborg (1–2) inför 12 146 åskådare. Det blev spel i sammanlagt 14 allsvenska matcher i rad, men efter en 0–6-förlust borta mot IFK Norrköping den 8 september 1966 var det slutspelat för året. Hemmalagets högerinner Ove Kindvall svarade för fyra mål och en målgivande passning i vad som var hans sista match i ”Peking” innan flytten till Feyenoord i Rotterdam. Roland Grip hade en tung kväll på Idrottsparken och spelade resten av säsongen i reservlaget. AIK slutade på femte plats i den allsvenska tabellen.

1967 var Roland Grip tillbaka som ordinarie i startelvan och det blev spel i samtliga 22 allsvenska matcher då AIK slutade femma i tabellen. Även 1968 blev det spel i samtliga 22 matcher då AIK slutade tia i tabellen. AIK noterade under året sin största seger någonsin mot IFK Göteborg (9–3) och Roland Grip spelade hela matchen. Matchen spelades på Råsunda fotbollstadion den 8 augusti 1968 och 7 635 åskådare på plats fick se en minnesvärd match där bortalaget redan efter sex minuters spel ledde med 2–0, men nio raka AIK-mål gav till slut en storseger. Det blev dock en dramatisk avslutning på Allsvenskan den 27 oktober 1968 och AIK klarade sig på målskillnad kvar i landets högsta serie. Roland svarade för ett allsvenskt mål under året, hemma mot Örgryte IS (3–3) den 12 oktober 1968 då han sköt in matchens första mål.

1969 blev resultatmässigt inte mycket bättre och AIK slutade på nionde plats i Allsvenskan, två poäng och målskillnad före Jönköpings Södra IF på nedflyttningsplats. Roland Grip spelade under året i 20 seriematcher, efter att ha missat två matcher sedan han brutit näsbenet borta mot Örebro SK (0–1) den 20 april 1969 då en spark av Yngve Hindrikes i matchinledningen träffade honom i ansiktet. Comebacken skedde borta mot Malmö FF (1–1) den 11 maj 1969 då Roland var tillbaka i startelvan och drog efter tio minuters spel ner Harry Jönsson vilket resulterade i en straffspark och ledning för hemmalaget. Roland Grip fick dock revansch då han i den andra halvleken spelade fram Roland ”Rimbo” Lundblad till kvitteringen.

Den 12 mars 1970 skrev Roland Grip på ett kontrakt med IK Sirius. Kontraktet skrevs då Grip bodde i Björklinge, strax norr om Uppsala, och de många resorna till och från Solna kändes ohållbart i längden. Han blev dock ett så kallat ettårsfall och spelade kvar hela säsongen i AIK då klubben inte kunde hitta en ersättare och samtidigt ville inte IK Sirius köpa loss honom från AIK. Det blev 22 matcher för Roland i AIK-tröjan under den sista säsongen då man återigen slutade på nionde plats i tabellen. Det blev sammanlagt 137 tävlingsmatcher för Roland Grip i AIK och han svarade för fem mål. Förutom de tre nämnda målen i Allsvenskan gjorde Roland även två mål i Uefa Intertoto Cup, hemma mot FK Sarajevo (2–0) den 19 juli 1964 och hemma mot Olympique de Marseille (2–2) den 28 juni 1970. Efter tiden i AIK blev det fem säsonger i IK Sirius innan han 1976 varvade ner i SK Iron där han senare även var tränare. I IK Sirius var han med om Uppsala-klubbens hittills enda allsvenska seger mot AIK på bortaplan, det skedde den 17 april 1973 då gästerna vann med 1–0 på Råsunda.

Roland Grip spelade 55 A-landskamper för Sverige. Den 11 februari 1968 presenterade förbundskaptenen Orvar Bergmark den 20-mannatrupp som senare samma månad skulle bege sig till Tel Aviv och Madrid för landskamper mot Israel och Spanien. Den 19 februari 1968 debuterade Roland Grip som vänsterback för Sverige i en 4-3-3-uppställning då man vann med 3–0 mot Israel inför cirka 18 000 åskådare på Bloomfield-stadion. Det blev en annorlunda debut för AIK-spelaren då publiken bland annat vräkte apelsiner och plastflaskor över de svenska spelarna sedan hemmanationen fått ett mål bortdömt i den andra halvleken då centern Mordechai “Motaleh” Spiegler sparkade bollen ur händerna på den svenske målvakten Sven-Gunnar Larsson. Inge Ejderstedt från Östers IF gjorde också landslagsdebut och svarade för samtliga tre svenska mål under en välspelad första halvlek.

Den 9 oktober 1968 tog Sverige emot Norge (5–0) inför 32 063 åskådare på Råsunda i VM-kvalet och det blev Roland Grips första tävlingsmatch för Sverige. Den 19 juni 1969 möttes Sverige och Norge igen i VM-kvalet, denna gång inför 27 370 åskådare på Ullevål i Oslo och gästerna vann med 5–2. Roland Grip nickade i inledningen av den andra halvleken in 5–0-målet efter Ove Grahns inlägg från högerkanten. Sverige kvalificerade sig för VM i Mexiko 1970 och Roland spelade i alla fyra kvalmatcherna. I VM ställdes Sverige mot Italien (0–1), Israel (1–1) och Uruguay (1–0) och det blev ingen fortsättning efter gruppspelet, då man hade ett plusmål sämre än Uruguay. Roland Grip startade alla tre VM-matcherna i Mexiko 1970.

Fyra år senare, under VM i Västtyskland 1974, spelade Roland tre matcher under ledning av förbundskaptenen Georg “Åby” Ericson, varav två från start, då Sverige tog sig vidare från det första gruppspelet, men åkte ur turneringen efter att ha slutat trea i det andra gruppspelet. Den bittra VM-förlusten mot Polen (0–1) inför 43 755 åskådare på Neckarstadion i Stuttgart den 26 juni 1974 blev Roland Grips sista landskamp med speltid, då han satt på bänken i de tre sista landskamperna som han togs ut till. Sverige hade möjligheten att kvittera till 1–1 i den 65:e matchminuten efter att Conny Torstensson fällts. Mittfältaren Staffan Tapper från Malmö FF hade inför VM utsetts till straffskytt, då den ordinarie straffskytten Bosse Larsson missat en elvametersspark i genrepet mot Schweiz (0–0). Den polske målvakten Jan Tomaszewski gick för tidigt åt höger och räddade bollen vilket svenskarna påpekade för den uruguayanske domaren Ramón Barreto, men straffsparken slogs inte om vilket ledde till att Grzegorz Latos nickmål i den 43:e matchminuten blev matchens enda.

Roland Grip är en av blott tio fotbollsspelare som spelat VM för Sverige samtidigt som de representerat AIK. De övriga är Sven Andersson, Erik Almgren, Eric ”Lillis” Persson, Sune ”Mona-Lisa” Andersson, Lennart ”Nacka” Skoglund, Bror Mellberg, Andreas Andersson, Teddy Lučić och Sebastian Larsson. Sanny Åslund, Jan Eriksson och Magnus Hedman var med i VM-turneringar, men fick inte någon speltid.