Krönika: Tre sköna poäng i bagaget

2024.09.02, kl 16:00
AIK besökte i lördags Finnvedsvallen i Värnamo för andra gången genom tiderna och liksom vid det förra besöket vann AIK med uddamålet. Som vanligt händer mycket bakom kulisserna i AIK-världen, speciellt då olika transferfönster ska stängas.

Annons:

Fredagen den 30 augusti 2024 inleddes med en vanlig frukostsamling för spelarna vid niotiden. Själv hade jag då redan varit på plats på Karlberg i nästan två timmar för att bland annat förbereda allt inför lördagens TV-sändningar från Skytteholms IP och Finnvedsvallen. Strax innan klockan 11 klev spelarna ut till fotbollsplanen för att genomföra ett timmeslångt träningspass. Spekulationerna kring Rui Modestos och Lamine Fannes eventuella transfers hade tilltagit i veckan och båda spelarna missade fredagens träning då de befann sig i Italien och i England. Regnet började falla över Karlberg i samband med träningspassets inledning vilket gav mig ytterligare några minuter att förbereda helgens aktiviteter. Efter många år i klubben kan man känna i ryggmärgen om rykten har substans och då kan man emellanåt förbereda texter till pressmeddelanden. I det privata arkivet ligger några texter som aldrig blev aktuella att publicera. Efter träningen fick några spelare behandling, medan andra omgående begav sig till matsalen där det serverades lunch. Materialförvaltare Håkan Sjöberg sitter inte stilla under resdagar och han tillbringade några timmar med att packa ned det sista inför avfärden. Håkan åker aldrig med AIK-bussen, utan kör istället en egen minivan fylld till bredden med material.

Strax innan klockan slog 14 började ledare och spelare gå ut till parkeringen där den svarta AIK-bussen stod på plats. Koordinator Thomas Thudin gav tummen upp till chauffören efter att ha räknat in alla resenärerna. Fem minuter över två rullade AIK-bussen från Karlberg med destination Värnamo i Jönköpings län och avståndet var 391 kilometer. Fyra av nyförvärven som presenterades nu i augusti var med på resan, men däremot saknades bland annat lagkaptenen Alexander Milošević då han hade känning av en underkroppsskada. Oscar Uddenäs var med på bussen då administrationen kring hans registrering löstes, och han var efter några oroliga dygn därför uttagningsbar till matchen. Ett besked som inte bara gladde klubben utan också spelaren som 2020-2021 tillhörde just lördagens motståndare IFK Värnamo.

Det var fredagen den 30 augusti 2024 deadline day för flera europeiska ligor och två av AIK-spelarna var heta villebråd på fotbollsmarknaden. Rui Modesto har varit fantastisk i den svartgula matchtröjan sedan han den 28 november 2022 presenterades som AIK-spelare efter att ha anlänt från finska FC Honka. Jag tillbringade den första timmen på bussen med att ha kontakt med presschefen i den italienska Serie A-klubben Udinese Calcio och till slut kom vi överens om en synkroniserad kommunikation kl 15:30, då samtliga avtal var tecknade av spelaren och de båda klubbarna. Udinese Calcio återkom strax därefter till mig och önskade justera tiden en kvart, då deras manager höll en presskonferens som behövde hinna avslutas. Jag hade tidigare under dagen kontaktat Rui Modesto med önskemålet om att återkomma med ett citat när tillfälle gavs, då jag gillar att ligga ett eller två steg före det ordinarie schemat, och under eftermiddagen plingade det till i mobilen från #32 och han skrev bland annat att han alltid kommer att följa AIK och heja på klubben. Efter att pressmeddelandet skickats ut sände jag ett sms till Rui Modesto och tackade honom för tiden i klubben och för att han alltid varit ett proffs i samarbetet med mig. Det var aldrig några sura miner eller vresiga svar från honom när jag bad honom göra media inför, under, efter matcher eller i samband med de öppna träningarna på träningsanläggningen Karlberg. Ett proffs ut i fingerspetsarna och jag är säker på att han går en ljus framtid till mötes i Italien.

Bussresan fortgick som vanligt och som jag nämnt tidigare sitter ledarna på den nedre våningen medan spelarena har abonnerat övervåningen. Det gäller alla utom målvaktstränaren Kyriakos Stamatopoulos som har frontsätet högst upp. Jag brukade sitta på sätet bredvid honom på andra sidan gången, men flyttade ner inför förra säsongen. Kenny vill ständigt ha upp mig till sig igen då han uppskattade min humor, men än så länge stannar jag kvar down under.

Någon på bussen lyckades med konststycket att inte säkerställa kaffetermosens plats och helt plötsligt kändes det som om man var en kaffeböna i en rostningsmaskin, då en kraftig doft av kaffe spred sig i bussens nedre våning efter att termosen fallit omkull och drycken lämnat sitt varma ide. AIK:s damlag spelade under lördagen en hemmamatch mot obesegrade FC Rosengård och medan jag textade med Italien om Rui Modesto så var det samtidigt andra bollar i luften, då kontakt även hölls med produktionsbolaget som såg till att matchen från Skytteholms IP kom tittarna tillhanda. Jag hade som alltid kontakt med kommentatorerna på Viaplay, denna gång Daniel Kristiansson, som önskade Anna Oscarsson till intervjun som alltid bandas cirka 90 minuter innan avspark inför sändningarna från OBOS Damallsvenskan. Därefter skickades ett sms till Anna som senare under kvällen gjorde tummen upp till intervjun. Andra bollar i luften samtidigt var givetvis att hålla kontakt med produktionen bakom kulisserna inför herrlagets match mot IFK Värnamo. Gustaf Beijer från Max hörde av sig och hälsade att de gärna ser Sotirios Papagiannopoulos som gäst för deras inför-intervju på Finnvedsvallen. Den grekiske guden är aldrig några problem gällande intervjuer och jag fick en tumme upp från honom också.

Undertecknad var definitivt inte social under denna resa, då arbetsuppgifterna kom slag i slag. Knappt hade pressmeddelandet om Rui Modestos transfer gått ut förrän det återigen plingade till i mobilen. Denna gång var det presschefen från engelska Luton Town FC som önskade kontakt ifall det skulle lösa sig med en transfer för Lamine Fanne. Jag tackade för kontakten och vi hälsade varandra att vi håller en nära kontakt under kvällen. Ni vet att jag uppskattar musik och det blev mycket John Mellencamp under denna resa, albumet Strictly a One-Eyed Jack från 2022 var denna gång i frontlinjen på Spotify och favoritlåtar från det albumet är A life full of Rain, Sweet Honey Brown, Streets of Galilee och I always lie to Strangers. Jag började lyssna på honom redan då han gick under namnet John Cougar Mellencamp. Några fina låtar från 1990-talet är We are the People och Paper in Fire. Mellencamp tillhör de där amerikanska artisterna som nästan endast turnerat i USA under stora delar av karriären, andra exempel är Tom Petty och Pat Benatar. Tack och lov hann jag se Tom Petty live fem år innan han kastade in handduken. 2012 valde hjärtekrossaren att turnera i Europa för första gången sedan 1992 och jag såg då honom i Stockholm Globe Arena och han visade att It’s Good to be King.

När vi passerade Abbetorp började solen plötsligt skina och vid klockan 17:05 var det dags för ett av koordinator Thomas Thudin planerat stopp på Gyllene Uttern vid Gränna. Gyllene Uttern invigdes midsommarafton 1933 och det är från deras uteservering en magisk utsikt över Vättern och Visingsö som är som balsam för själen. Fernando Holmqvist-Amu har full koll på vad spelarna ska få i sig inför, under och efter matcher för att vara i bästa möjliga form och han hade denna gång beställt en ost- och skinksmörgås som var helt magisk. Efter en halvtimmes stopp gick färden vidare via Jönköping där mycket skett. Klockan 18:45 anlände vi till hotellet i Värnamo och flera personer som stod vid hotellet tog fram mobilkameran för att föreviga att AIK-bussen var på besök. Vi bodde denna gång på Scandic i centrala Värnamo och hotellet hade en mysig känsla av 1950-tal i en rad detaljer, och i lobbyn spelades musik från det charmiga decenniet på låg volym vilket gjorde det enkelt att samtala.

Efter middagen på hotellet satt några av spelarna kvar i matsalen och jag hörde att det bland annat pratades om AIK:s hockeylag och en klassisk hemmamatch på Hovet mot Leksands IF under 2000-talet. Axel Björnström älskar att besöka Hovet för hockeymatcher och vi utbytte några gamla minnen lite kort. Spelarna tog det lugnt på hotellet under kvällen och efter ett senare, lättare kvällsmål var det dags att gå mot sängarna på hotellrummen.

Under kvällen plingade det återigen till i mobilen då presschefen från Luton Town FC skrev att deras förhoppning var att de skulle hinna slutföra en transfer av Lamine Fanne innan klockan slog 23:00 på de brittiska öarna. Championship-klubben arbetade i dubbla skift då man klockan 20:00 (BST) tog emot Queens Park Rangers FC inför 11 798 åskådare hemma på Kenilworth Road samtidigt som man försökte hinna slutföra transfern av AIK-spelaren. Hemmalaget hade ledningen efter den första halvleken, men i mitten av den andra akten vände QPR och vann med 2–1. Luton Town FC låg säsongen 2023/2024 i Premier League, men åkte ur och har inlett denna säsong svagt med endast en inspelad poäng på de fyra första omgångarna. En stund innan deadline-klockan klämtade var alla avtal signerade och Lamine Fanne kunde presenteras av ”the Hatters” som deras spelare från och med den 1 januari 2025. Det är alltid trevligt att ha kontakt med klubbar runt världen i samband med transfers och då vi presschefer emellan sent på fredagskvällen tackade varandra för ett gott samarbete hälsades jag även välkommen till Kenilworth Road om jag framöver har vägarna förbi. Framåt tvåtiden släcktes till slut lampan i rum 354.

Lagan, Värnamo

Lagan, Värnamo.

Fem timmar senare var det full fart på väckarklockan och jag var nere till frukost precis innan klockan åtta. Jag trodde att jag var först, men assisterande tränaren Nils Heingård och koordinator Thomas Thudin satt redan där och bad mig sätta mig ner. När jag sedan gick och hämtade en kopp kaffe hörde jag plötsligt ”hej Mellerborg” på mustig danska. Förste spelare på plats var Benjamin Tiedemann Hansen och strax därefter var även Anton Salétros nere på frukosten. På bronsplats kom Stanley Wilson. Det blev en lång frukost för mig och jag avslutade den med ett långt samtal med alltid fina Kenny Stamatopoulos. Klockan 10:20 var det dags för en promenad för hela truppen. Värnamo bjöd på ett härligt sensommarväder, solen sken och det var 18 grader. Vi passerade den AIK-klingande Åbroparken och gick under ledning av fystränaren Pálmar Hreinsson via Storgatan och över vackra Lagan. Promenaden pågick cirka 20 minuter och efter återkomsten till hotellet var det möte inför matchen följt av lunch. Matchmötet pågick i en dryg kvart och chefstränaren Mikkjal Thomassen var tydlig, inspirerande och långt ifrån långrandig. När han drar igång så är det inte ovanligt att till och med jag känner mig laddad för match. Under lunchen serverades en helt fantastisk pepparsås till den ugnsbakade laxen och jag var tvungen att fråga krocken om receptet. Efter maten var det vila på rummet för spelarna och jobb för oss övriga.

Klockan 13:15 var det dags för avresa till Finnvedsvallen och ett 30-tal AIK-supportrar stod utanför hotellet för att vinka av spelarna till matchen. Jag såg där ett bekant ansikte på en person som för länge sedan var anställd på AIK Fotboll och vi nickade igenkännande till varandra. Värnamo är inte stort och bussresan var inte mer än fem minuter lång då vi åkte Jönköpingsvägen mot Finnvedsvallen. Finnvedsvallen är en old school-arena och en av få arenor nuförtiden som har löparbanor. Medan spelarna installerade sig i omklädningsrummet gick jag till TV och stämde av att allt var klart inför den inplanerade intervjun med Sotte. Det är alltid lika trevligt att träffa alla som jobbar med TV-sändningarna och efter high five med Pär Hansson samt Anders Andersson och kramar med Camilla Nordlund och Petra Svensson var det dags att hämta Sotte. Sotte är en av de allra finaste i truppen och han brukar alltid påminna mig om att äta tiramisu på en restaurang i närheten där vi båda bor. Efter TV-intervjun var det dags att se till att sportchefen Thomas Berntsen tog sig till IFK Värnamos VIP-tält där han intervjuades i fem minuter. Under uppvärmningen pratade jag bland annat med trevlige Einar Thodal-Ness som hade en sittplats i direkt anslutning till pressläktaren där undertecknad satt.

Matchen var krampaktig från AIK:s sida efter många ändringar i startelvan, men tre poäng bärgades efter ett briljant mål redan i den fjärde spelminuten. Dansen på löparbanan av målskytten Ioannis Pittas och passningsläggaren John Guidetti var en fröjd för ögonen för alla AIK:are. Johnny G önskades av TV efter den första halvleken och Anton Salétros efter slutsignalen. Det var denna gång en kort zigge-zagge innan det var dags för presskonferens med Mikkjal Thomassen. Zigge-zagge leddes som vanligt nuförtiden av den underbare sångledaren Ahmad Faqa som briljerade med en strålande tonart, denna gång efter att ha hämtat andan efter sitt fina inhopp under slutminuterna då det gällde att försvara ytorna framför AIK-målet. Faqa är ännu en av mina många favoriter på Karlberg och det är alltid lika härligt då han visar sina smygtagna bilder av undertecknad från diverse ställen.

Klockan 17:55 lämnade bussen Finnvedsvallen med tre sköna poäng i bagaget. Vid åttatiden på kvällen sänkte sig mörkret i bussen och det blev ack så tydligt att september knackar på dörren och att det just då endast var fyra timmar innan höstmånaden är här. På vägen hem blev jag nostalgisk då jag insåg att den 31 augusti 1983, alltså på dagen 41 år tidigare, var jag på plats och såg AIK vända ett 0–1-underläge till 2–1 under den sista kvarten efter att hemmalaget tilldömts två solklara straffsparkar som förvaltades på bästa sätt av de underbara mittfältarna Ove ”Ryssen” Rübsamen och Thomas Bergman. Det var mitt femte derby mot Hammarby på plats på Råsunda och den första efterlängtade segern. Jag strålade som en sensommarsol då jag efter slutsignalen gick de knappa två kilometerna till lägenheten på Infanterigatan i Solna.

Samtidigt som mina tankar på den där höstkvällen 1983, då livet började på allvar, dök Dana Gillespie upp i hörlurarna med låten Andy Warhol som skrevs 1971 av David Bowie. Klockan 21:59 parkerade bussen på Karlberg och alla ombord begav sig till de ställen som de älskar mest. Spelarna skingrades och vissa ses inte på en stund då det nu är dags för ännu en landslagssamling. Den 21 september 2024 spelar AIK borta mot Kalmar FF och då är reserapporten kanske tillbaka igen.

Text: Stefan Mellerborg

Huvudpartners

Ligapartners dam

Affärspartners

Samhällspartner

Välgörenhetspartner

© AIK Fotboll 2024

Sök på AIK Fotboll