Efter två och en halv vecka på hemmaplan efter Västerås-resan var det under tisdagen den 20 augusti 2024 dags att lämna huvudstadsregionen då truppen satte sig i bussen för en 377 kilometer lång resa längs E4. Destinationen var Sundsvall, eller stenstaden som den också kallas efter Sundsvallsbranden den 25 juni 1888. Branden är den största i Sveriges historia och startade troligen då en gnista från ångslupen Selånger blåste upp på land. Den kraftiga vinden i kombination med värme, torka och tätt stående trähus skapade en stor tragedi. Kyrkklockorna varnade för branden, men inget hjälpte då branden spreds enormt snabbt och efter nio timmar var Sundsvall helt förstört. Fem personer avled och cirka 9 000 personer blev hemlösa. Den svenske kungen Oscar II besökte ruinerna tillsammans med en delegation bestående av civilministern, krigsministern, generaldirektören och trafikdirektören och de hade med sig sängkläder, vin(!) och tält till de hemlösa. Stadsfullmäktige beslöt sju månader efter branden att endast tillåta stenhus i stadens centrum, därav smeknamnet Stenstaden.

Det så kallade norrlandsfönstret har varit stängt sedan Östersunds FK (2021) och Gif Sundsvall (2022) åkte ur Allsvenskan, så detta var AIK:s första besök i Sundsvall på drygt 27 månader. Då var datumet den 1 maj 2022  och nuvarande Energi- och näringsminister Ebba Busch var då på plats på Vängåvan för att hålla ett första majtal. På NP3 Arena samma dag spelades den sjätte omgången av Allsvenskan då Giffarna Sundsvall tog emot AIK inför 5 150 åskådare. Bartosz Grzelak var chefstränare för AIK och lagkaptensbindeln bars av Sebastian Larsson. Bortalaget vann med 2–0 efter mål av Jordan Larsson och Nabil Bahoui i den andra halvleken och de målgivande passningarna kom från Sebastian Larsson och Jordan Larsson.

Tisdagen den 20 augusti 2024 inleddes med frukost klockan 09 innan det en timme senare var ett möte inför dagens träning. Efter mötet förberedes det inför träningspasset som blev ett relativt kort sådant och efter cirka 50 minuter blåste chefstränaren Mikkjal Thomassen i pipan och det var dags för spelarna att bege sig tillbaka till klubbhuset. Johan & Co serverade därefter lunch i matsalen och på menyn denna gång stod två sorters lax med ris och en kycklinglasagne. Jag valde den varmrökta laxen och till den serverades en magiskt grön sås som, ända tills vi passerade Gävle, fick mina smaklökar att dansa likt bortgångne Ian Curtis då han sjöng Shadowplay. När han sjunger textraden ”as the assassins all grouped in four lines, dancing on the floor” saknar jag numer alltid en kär vän som jag tappade bort längs minnenas allé. Efter att Sveriges överlägset bäste koordinator/lagledare/reiseleiter Thomas Thudin räknat in alla ledare och spelare satte busschaufför Kalle klockan 13:50 fart på AIK-bussen och sikte togs mot Sundsvall dit vi enligt planen skulle anlända framåt kvart i sju då även ett stopp i Tönnebro skulle göras på vägen. Solen strålade som vanligt då vi rullade iväg och hade AIK Fotboll spelat 60-70 bortamatcher under ett år så skulle Sverige tillhöra ett av de mest solsäkra länderna.

Bussen var denna gång fylld med ett AIK-lag med självförtroende efter tre raka segrar i Allsvenskan, något som klubben inte noterat sedan april-maj 2022 då Gnaget vann fem raka allsvenska matcher; Varbergs BoIS (1–0), Djurgården (1–0), Gif Sundsvall (2–0), IFK Göteborg (1–0) och Malmö FF (2–0). Tre spelare från startelvan mot Djurgården var inte med på resan till Medelpad; Kristoffer Nordfeldt, Dino Beširović och Sotirios Papagiannopoulos. Efter att vi passerat de norra förorterna till Stockholm så var det för undertecknad dags att lyssna på Testa störs senaste poddavsnitt då Christoffer Svanemar och Christopher Kviborg njöt av söndagens derbyseger över Djurgården. Under bussresan hade jag även kontakt med den engelska League One-klubben Lincoln City FC då en transfer mellan klubbarna var på gång och sådana nyheter synkroniseras alltid. Jag önskar Erik Ring all lycka i England och det är ingen tvekan om att han är en av de absolut trevligaste spelarna som jag träffat på under alla mina år i klubben. Erik sände mig under måndagskvällen ett fantastiskt fint meddelande på WhatsApp som hade kramat en tår eller två ur ögat hos en något mer känslosam person. Yes, Erik, jag kommer sakna dig också.

När klockan närmade sig 16:15 var det dags för en halvtimmes stopp vid Tönnebros rastplats vilket gav mig ett tillfälle att boka in två intervjuer med Mikkjal Thomassen nästa vecka. Under återstoden av resan satt de assisterande tränarna Henok Goitom och Kazimierz Sokołowski och gick igenom videoklipp och pratade fotboll. Samtidigt satt bland annat Mikkjal Thomassen, Lukas Arndt, Victor Lyberg och Lukas Sinkunas fullt fokuserade på sina egna datorskärmar. Själv satt jag med Spotify i öronen, medan mejl besvarades och pressmeddelanden förbereddes, och det var upp till Sundsvall fokus på U2 och albumen No line on the Horizon och Songs of Innocence. Från No line on the Horizon är favoriterna titelspåret, Magnificent, Moment of Surrender och Stand Up Comedy och från Songs of Innocence spelas oftast Cederwood Road, Raised by Wolves och The Troubles. Jag såg den irländska gruppen live första gången på Johanneshovs isstadion den 25 januari 1985. Time waits for no one sjöng Mick Jagger 1974 och den evigt unge legendaren har så rätt.

Svenska cupen är ett av få tillfällen då man kan få uppleva nya motståndare i tävlingssammanhang och denna gång var just ett sådant tillfälle. AIK hade aldrig tidigare mött Kubikenborgs IF och det skulle bli intressant att se hur ett av de mest offensiva lagen i cupen står sig mot allsvenskt motstånd. Det skiljer ju en del mellan Allsvenskan och Division 3 Mellersta Norrland, men 16 segrar på 16 spelade tävlingsmatcher under 2024 och 90–14 i målskillnad är respekt. Skyttekungen i serien är Linus Hallenius som svarat för 29 mål på sina 15 spelade matcher.

Senast klockan 18:45 stod det på schemat att vi skulle anlända till hotellet i Sundsvall och klockan 18:38 parkerade bussen utanför hotellet inne i centrum. Thudde har full koll på det mesta gällande logistiken runt laget och det är bara att lyfta på hatten för the unsung hero på Karlberg. Det var 17 grader i Sundsvall då vi anlände och en känsla av höst i den friska luften. Direkt efter incheckningen på rum 354 var det middag och det serverades en härlig kycklingbiff, men även två olika pastarätter. Klockan 19:30 var det ett drygt halvtimmeslångt möte för staben i ett av konferensrummen på bottenvåningen. Innan kvällsmålet klockan 21:30 satt jag nere i lobbyn och sammanställde all information till Mikkjal och spelarna om vad som gällde med TV och övrig media i samband med cupmatchen, vilket sedan skickades ut i en WhatsApp-tråd så att alla inblandade har full koll. Sportbladet sände matchen vilket innebar kontakt med ett annat produktionsbolag och en annan kommentator än de vanliga i Allsvenskan. Efter kvällsmålet så avrundades dagen vid 22-tiden.

Sundsvall bjöd på ganska grått väder och 17 grader då väckarklockan ringde på matchdagens morgon. Nere vid frukosten satt redan flera av ledarna när jag anlände vid 08:20, och förste spelare på plats var Emmanuel Gono. Den före detta AIK-spelaren Robert Lundström har Kubikenborgs IF som moderklubb och han textade mig på förmiddagen informationen att det sålts mycket biljetter till kvällens match. Han missade tyvärr matchen i Sundsvall då hans nya lag Ariana FC förberedde sig för deras egna cupmatch då de på torsdagen ställdes mot IFK Göteborg. Efter lunch var det vila på rummen som gällde innan det klockan 13:50 var dags att få igång kropparna lite och en promenad togs i närheten av hotellet, förbi Stora torget och ner mot Selångersån. Därefter var det dags för ett matchmöte på hotellet och efter det stod ännu en måltid på programmet då spelarna behöver maximalt med energi inför matcherna. Efter utcheckning var det dags att lämna hotellet för att ta den cirka tre minuter korta bussturen till NP3 Arena, som i vanliga fall är hemmaplan för Gif Sundsvall. Rapporterna inför matchen pekade på en mycket hög publiksiffra. Matchen sändes live av Sportbladet och vid ankomst önskade de intervjua lagkaptenen Alexander Milošević. AIK hade inte samma omklädningsrum som vanligt då vi besökt Gif Sundsvall, utan ett omklädningsrum längre in i korridoren. Fotografen Jojje Lidén fanns som så många gånger förr på plats då AIK spelar, och denna gång lyckades han fånga undertecknad på en bild tillsammans med kollegorna Olle Östman och Freddy Montan.

Det finns alltid en viss oro inför matcher, där man är storfavorit, att ett ledningsmål dröjer då det oftast skapar extra stress om en match är mållös en bit in i den andra halvleken. Så blev dock inte fallet på NP3 Arena där AIK satte full fart från första stund och 1–0 kom redan efter drygt 160 sekunder då Anton Salétros hittade rätt. Det blev en enkel match där AIK under matchens första 19 minuter hade 2–0 och även prickat ribban tre gånger och stolpen en gång. 7–1 till slut kunde varit mycket mer, men hemmalagets målvakt storspelade och hade likt Leif ”Honken” Holmqvist målramen som sina bästa vänner. Sportbladets TV-sändning intervjuade John Guidetti efter den första halvleken och Omar Faraj efter slutsignalen. Hela 7 410 personer var på plats på cupmatchen och det var ett överlägset nytt publikrekord för Kubikenborgs IF, vars tidigare högsta notering var 3 324. 305 AIK-supportrar räknades in på den västra kortsidan och de hyllade spelarna efter segern. Full respekt till personalen i Kubikenborgs IF som på ett fint sätt fick ihop det största arrangemanget som de någonsin gjort. Det var otroligt trevligt att träffa sportchefen Göran Sundqvist & Co i samband med matchen, och stort tack för kaffe och kladdkaka som jag fick i mig innan avspark. Ingen presskonferens genomfördes efter matchen och endast Fotboll Sthlm hade en utsänd reporter på plats, så det gick ganska snabbt att få allt klart inför hemresan.

Klockan 21:04 rullade AIK-bussen från NP3 Arena och då var det kolsvart på himlen i Sundsvall. Hösten är på väg med stora steg. Ledarna sitter på undervåningen i bussen och medan bussen susade söderut såg man på varje plats ljuset från datorskärmarna då flitens lampa lös. När klockan passerade 23:20 var det dags för ett halvtimmes stopp i Hagsta, ovanför Gävle. Ben sträcktes och undertecknad köpte även en Solero-glass för att fira segern. Tröttheten infann sig runt ettiden i den nedre delen av bussen och klockan 02:08 var vi tillbaka på Karlberg igen. Materialet bars in och sedan begav sig spelarna hemåt. Jag hade tur och fick skjuts hem av vänlige Omar Faraj och när jag framåt halvtretiden öppnade lägenhetsdörren välkomnades jag hem av två nyfikna katter.

Nästa bortaresa sker helgen den 30-31 augusti då Värnamo ska besökas, kanske kommer en rapport även från den resan.