Yngve var en av de viktigaste spelarna bakom AIK:s förvandling från ett mediokert bottenlag (1969-70) till ett av Sveriges absolut bästa och mest underhållande lag (1972-75). De var under dessa år som Yngve själv var på topp som spelare. Bland annat har han ett oslagbart(?) rekord från ett derby mot Djurgården 1973 där han under matchens första tre minuter rörde bollen tre gånger med resultatet två mål och ett bortdömt offsidemål.

Tvillingarna Yngve och Börje Leback inledde karriären som 10-åringar i Långsjö IF. Ett par år senare gick de över till Älvsjö AIK och spelade där i ungdoms-, junior- och seniorlag. 22 år gamla kände sig tvillingarna redo att pröva spel i Allsvenskan. Djurgårdens IF hade då tagit kontakt med Yngve men de var enbart intresserade av Yngve, inte av Börje Leback. När då Bruno Nyberg i AIK meddelade att AIK ville ha båda bröderna så var valet självklart. Vintern 1971 började träningen i AIK och Yngve minns mer än 30 år senare hur det kändes: ”När vi kom till AIK kände vi Göran Åberg och Ronny Gustafsson sedan tidigare. Men vi var inte vana vid att man hade bestämda platser i omklädningsrummet och att det fanns ett visst avstånd mellan spelarna. Och vinterträningen med Jens Lindblom bestod nästan bara av löpning. Det var löpning runt Råstasjön, backträning och all möjlig konditionsträning. Nästan ingen teknikträning. Det var otroligt tråkigt. Jag gjorde samtidigt lumpen i Växjö, tillsammans med bland andra Anders Linderoth, och det var inte alltid det kändes kul att åka hem för att träna”.

Träningen gav nog ändå visst resultat för 1971 blev AIK:s bästa år sedan mitten av 1960-talet. Med spelare som bröderna Leback och Dag Szepanski i laget lyfte AIK mot det som 1972 skulle bli ett av AIK:s allra bästa lag genom tiderna. ”1972 hade vi bra spelare överallt, vi fungerade som ett lag. “Turken” Magnusson var inte så bra som spelare men han kunde springa och jobba som satan. Rolf Zetterlund och Börje Leback delade upp mittfältet. Vi hade kul ihop, vi hade en mycket stark lagkänsla”. AIK kom tvåa 1972, bara en poäng efter seriesegrarna Åtvidabergs FF. I matchen mot Hammarby IF samma höst gjorde Yngve sitt kanske snyggaste mål i karriären. Så här minns Yngve med många års distans: ”Jag kom med bollen ned mot kortlinjen och fick på en höger utsida så att bollen flög parallellt med mållinjen innan den landade vid bortre stolpen utom räckhåll för Ronnie Hellström”.

1973 kom AIK femma efter en svag vår men stark höst. I juni det året gjorde Yngve Leback något alldeles extra. I derbyt mot Djurgårdens IF gjorde han två mål på de första tre minuterna – och då hade han haft ytterligare en boll i mål där han blivit avvinkad för offside! AIK vann matchen med 4-0 och två dagar senare gifte sig Yngve med sin Ulla. Yngve fick Dagens Nyheters Derbypokal den gången, utnämningen till bäste spelare i derbyt. Det fick han även efter höstderbyt 1974 då han bland annat gjorde ett grant nickmål efter inlägg från tvillingbrodern Börje. Så här beskrev Yngve själv målet i Expressen direkt efter matchen: ”Jag ser Börje glida upp på vänsterkanten och gör ett tecken åt honom att spela mej. Sen kastar jag mej – med dödsförakt – rakt ut och dirigerar in bollen bakom Björn Alkeby. Elegant och otagbart”. Även om Yngve nog bredde på lite i målbeskrivningen så var det ett av hans snyggaste mål i AIK-tröjan. AIK vann matchen med 3-2 och slutade på andra plats i Allsvenskan efter suveräna Malmö FF. Yngve Leback var, precis som 1972, en av de tongivande AIK-spelarna.

1975 gjorde Yngve Leback Allsvenskans snabbaste mål när han nickade in 1-0 på ett inlägg från Claes Marklund borta mot Örebro SK. Då hade det gått 8.33 minuter och Yngve blev två sekunder(!) snabbare än Östers Tommy Evesson. 1976 blev Yngve cupmästare med AIK men det bästa citatet hämtar vi efter AIK – Djurgårdens IF i juni. AIK hade kommit till spel med flera reserver och den ganska mediokra matchen slutade 1-1. När Yngve efter matchen fick frågan om varför det var så skralt spel svarade han: ”En berättigad fråga. Men skyll inte på oss som ställde upp med halva B-laget. Med ordinarie lag hade vi utklassat Djurgården”. Knappt tre månader senare var det nytt derby, nu med ett ordinarie AIK-lag. Då blev det mycket riktigt som Yngve Leback hade sagt. AIK utklassade Djurgården med 5-0! Från 1976 började det gå utför med AIK:s fotbollslag. Resultaten blev sämre och sämre och 1979 åkte AIK, för tredje gången någonsin, ur Allsvenskan. Yngve Leback vet vad som gick fel: ”Vi hade ett bra lag fram till 1975-76. Men sedan såldes A-laget ut. Bra spelare släpptes och inga nya kom in. De som kom var inte tillräckligt bra för Allsvenskan”.

Yngve Leback slapp att vara med om det förödande 1979 i AIK. Han hade lämnat klubben senhösten 1978 under tveksamma former. AIK hade skaffat en nygammal tränare, Jens Lindblom, och Börje Leback fick besked att han inte skulle få nytt kontrakt. Yngve Leback var snabb med boll, en bra skytt som kunde placera bollarna. Han var inte konditionsstark, konditionsträning var inget som Yngve tyckte om. Han betydde mycket för lagmoralen och många är lagkamraterna som vittnar om bröderna Lebacks förmåga att höja stämningen i laget. Båda bröderna Leback fortsatte efter AIK-tiden i Vasalunds IF där de 1980 så när hade snuvat AIK på en plats i Allsvenskan.

Det blev sammanlagt 237 tävlingsmatcher för Yngve Leback i AIK-tröjan mellan 1971 och 1978 och han svarade för 65 mål.