Kurt Hamrin, född den 19 november 1934, kom som 14-åring till AIK under sommaren 1949 och spelade med klubbens juniorlag under de första säsongerna. Den 23 maj 1952 tog AIK i Division II Nordöstra emot Hammarby IF hemma på Råsunda fotbollstadion i Solna, som under året firade 15 år sedan invigningen i april 1937, och för första gången var Kurt Hamrin uttagen till en av A-lagets tävlingsmatcher. På den tiden spelade lagen 2-3-5 och Kurre tog platsen som högerytter i tröja nummer 7 under ledning av tränarduon George Raynor och Per Kaufeldt. Den relativt chansrika matchen slutade 0–0 inför 6 952 åskådare och gästerna var närmast segern, men ett starkt försvarsspel av främst målvakten Bengt Kjell och lagkaptenen Börje Leander räddade AIK-poängen. Dagens nyheter gav följande omdöme till den 17-årige debutanten, ”unge Hamrin var på tok för nervös för att kunna åstadkomma något av värde på högeryttern”. Matchen blev den enda icke-allsvenska matchen under tiden i AIK. AIK vann säsongen 1951/1952 serien tolv poäng och målskillnad före tvåan Karlstad BIK och var efter ett års frånvaro tillbaka i Allsvenskan. Värt att notera är att en seger på denna tid gav två poäng, så seriesegern var överlägsen.

Den 10 maj 1953 var det dags för Kurre Hamrins andra tävlingsmatch i AIK-tröjan tillika hans första allsvenska match. Matchen spelades på Malmö IP och för motståndet stod IFK Malmö. AIK föll med 0–3 inför 11 898 åskådare och Hamrin hade bortalagets bästa målchans då han i inledningen av den andra halvleken sköt ett hårt skott som träffade målramen. Kurre spelade i AIK:s sex avslutande matcher i Allsvenskan 1952/1953 då klubben slutade på femte plats i tabellen, sju poäng efter seriesegrarna Malmö FF. Hans första mål i A-laget kom den 14 maj 1953 då han hemma mot Gais (2–3) inför 14 016 åskådare på Råsunda svarade för 2–3-reduceringen i den 57:e matchminuten efter att han fått bollen av Ingvar ”Tjotta” Olsson. Det blev sammanlagt tre mål för honom under säsongen då han även målade hemma mot IFK Göteborg (4–0) och hemma mot IFK Norrköping (4–3).

Säsongen 1953/1954 slutade AIK fyra i Allsvenskan, tre poäng efter seriesegrarna Gais i en jämn tabelltopp. Kurre Hamrin kom tvåa i den interna skytteligan efter att han svarat för 15 mål, ett färre än Ingvar ”Tjotta” Olsson. Kurre gjorde två gånger under säsongen mål i fyra allsvenska matcher i rad (i omgång 5-8 och i omgång 14-17) och såg efter 19 spelade omgångar ut att bli AIK:s bäste målskytt, men skönsjungande ”Tjotta” Olsson svarade för sju mål under de tre avslutande omgångarna. Med 23 minuter kvar i serieepilogen borta mot Degerfors IF gjorde ”Tjotta” målet som gav honom en ensam seger i den interna skytteligan. Kurre var tillsammans med Ivan Bodin, Bengt Kjell och Lennart Askinger de enda AIK-spelarna som spelade samtliga 22 allsvenska matcher under säsongen.

Efter att han visat sig vara en bra målskytt höjde Kurre Hamrin nivån ytterligare säsongen 1954/1955. Redan under hösten 1954 svarade han för 14 mål och i hemmamötet med Sandvikens AIK (6–1) den 24 oktober 1954 stod Kurre för fyra av målen. AIK var länge med i kampen om SM-guldet, men för många poängtapp under slutet av säsongen gjorde att laget slutade trea i tabellen, fem poäng efter seriesegrarna Djurgårdens IF. Kurre Hamrin svarade för åtta mål under våren 1955 och slutade totalt på 22 gjorda mål på 22 spelade matcher. Målfabrikationen gjorde honom till allsvensk skyttekung, tre mål före tvåan John Eriksson från Djurgårdens IF.

AIK blandade och gav under hösten 1955, men högeryttern Kurt Hamrin levererade som vanligt. Det blev på de tolv höstmatcherna 13 mål och han var stor matchhjälte den 4 september 1955 då AIK besegrade Hammarby IF (6–1) inför 35 663 åskådare på Råsunda och Kurre svarade för fyra mål i Stockholmsderbyt. Den 30 december 1955 begav sig Kurre till Bromma flygplats, tillsammans med sin juridiske rådgivare Henry Nord, för att flyga ner till Torino i Italien och förhandla med Juventus FC och det blev en övergång till den italienska klubben. Efter att Kurt Hamrin lämnat AIK så hade man inte längre med toppstriden att göra utan man slutade på femte plats i den allsvenska tabellen 1955/1956, elva poäng efter seriesegrarna IFK Norrköping.

Efter tiden i AIK blev det spel i Juventus FC (1956-57), AC Padova (1957-58), AC Fiorentina (1958-67), AC Milan (1967-69) och SSC Napoli (1969-71). Han spelade även 32 A-landskamper för Sverige och noterades för 17 mål. Kurre Hamrin spelade fem av sex matcher då Sverige tog silver i VM på hemmaplan 1958. Han startade sina fem spelade matcher i tröja nummer 7 då Sverige tog sig till final mot Brasilien inför 49 737 åskådare på Råsunda den 29 juni 1958 och hemmanationen ledde med 1–0 innan Pelé & Co till slut vann med 5–2. Kurre Hamrin vann Serie A (1968), Europacupen (1969), Cupvinnarcupen (1961, 1968) och den italienska cupen (1961, 1966) under sin tid i Italien. Han gjorde även två A-landskamper för det svenska ishockeylandslaget.

Kurt Hamrins sista AIK-match blev en träningsmatch mot Brasilien (2–4) då de träningsspelade inför VM i England. Matchen spelades inför 21 908 åskådare på Stockholms stadion den 4 juli 1966, vilket var ett nytt publikrekord på arenan under en fotbollsmatch. Kurre tryckte, med nedkavlade strumpor, in 2–2 bakom målvakten Manga i Stadions södra mål i slutet av den första halvleken, efter att ha fått ett vänsterinlägg från Roland ”Rimbo” Lundblad.

Det blev sammanlagt 63 tävlingsmatcher i AIK-tröjan för Kurre Hamrin och han gjorde hela 54 mål. Han vann den allsvenska skytteligan 1954/1955 då han på de 22 matcherna svarade för 22 mål och ingen AIK-spelare har vunnit skytteligan sedan dess. Kurre var under många somrar en uppskattad besökare på AIK:s matcher på Råsunda och Friends Arena då han var hemma från Italien. AIK har haft en mängd fantastiska fotbollsspelare genom tiderna, men det har endast funnits en Kurt Hamrin. Tack för allt, Kurre!