Söndagen den 2 februari inleddes med en sen frukost klockan 10 och jag bestämde mig denna gång för att avstå påfyllning av depåerna. Nästa samlingstid var satt till 13:30 då lunch serverades och det var återigen dags för ett toppbetyg. Redan då jag kom ner till lunchen ropade assisterande tränaren Morten Kalvenes på mig för att rapportera att soppan var en fullträff. Det var därmed med en stor förväntan som jag begav mig mot soppskålen och såg där att det serverades kycklingsoppa och betyget blev solklart 5/5, kul. Söndagen var planerad att vara som vanligt, det vill säga med ett tufft träningspass, men det justerades till en lagaktivitet istället och det innebar fotbollsgolf.

Klockan 14:40 var det samling nere i receptionen för att med bilar köra till Banús Football Centers område. Jag åkte i en bil med Thomas Thudin och Victor Lyberg och istället för att gå till fotbollsplanerna var destinationen Banús Executive Golf där Fernando och hans son från CD Costa del Footgolf Bats tog emot oss. De allra flesta var med, men återbud kom från Sotirios Papagiannopoulos, Bersant Celina, Jere Uronen, Thomas Berntsen, Mikkjal Thomassen, Morten Kalvenes, Lukas Sinkunas, Elias Morin, Fernando Holmqvist-Amu, Louise Rodgers Holte, Paul Kaminiczny och William Loberg Bateman. Marknadsavdelningens fantastiska Nicole Bertilsson hade under lördagen flugit ner till Marbella med några personer i AIK Fotbolls nätverk och de var alla på plats vid golfklubben då AIK-truppen anlände. Det blev en stund med mingel innan Fernando bad om uppmärksamhet för att förklara reglerna för fotbollsgolfen. Samtidigt satt Morten Kalvenes ned på hotellet med podden Vi är överallt.

Samtliga närvarande spelare och ledare delades upp i sju olika lag med fyra eller fem deltagare i varje lag. Alla fick en fotboll av materialförvaltare Håkan Sjöberg och banan bestod av nio hål. Varje grupp startade samtidigt på olika hål för att få ett bra flöde på spelet. Sköt man in bollen i buskarna bredvid banan fick man plikta ett slag och i bunkrarna var man tvungen att stillastående försöka chippa upp bollen på fairway/green igen. Jag hamnade i en ledargrupp tillsammans med Thomas Thudin, Håkan Sjöberg och Jompa Palmell och vi inledde på hål 1. Sotte vet hur man lever livet och ingen var förvånad när han kom glidande i en egen lånad golfbil inför första utslag. Det var väl inte den mest favorittippade gruppen som undertecknad tillhörde, men första utspark gick bättre än förväntat och jag var en snurrad kantboll ifrån att ta ensam ledning efter hål 1, men istället följde ytterligare en kantboll och det blev en bogey i scorekortet medans övriga gick på par. Det var jämt inledningsvis, men på hål 4 kopplade Håkan Sjöberg greppet och han tappade det aldrig riktigt. Jompa Palmell såg ut att ha gruppens andraplats säkrad inför sista hål 9, men en katastrofal utspark från tee fick honom att kräla in i det vänstra buskaget och därmed plikta ett slag vilket gjorde att Thudde kom ikapp och de slutade båda på 36 sparkar. Ohotad etta var klubbens materialförvaltare som noterade imponerande 31. Att undertecknad skulle komma sist i gruppen var ingen större förvåning, men jag var med hyfsat till tuffa hål 5 där det blev en trippelbogey efter ett mardrömslikt bunkerbesök och så var den dagen förstörd.

AIK+ följde tävlingen och inslaget lär komma ut inom kort. Efter att alla lag spelat sina nio hål var det dags att gå tillbaka till klubbhuset där alla scorekort samlades in. Det kunde snabbt konstateras att vi hade en ensam vinnare som dessutom satte ett nytt officiellt banrekord för fotbollslag, en spark bättre än det nu före detta rekordet. Stanley Wilson blev dagens vinnare med sina 28 sparkar, tätt följd av Anton Salétros och Alexander Fesshaie på 29. Alla deltagare utom två gick på banans par och undertecknad blev sist av alla. Vinnaren Håkan Sjöbergs förstapris blev att samla in alla medhavda bollar och strax därefter begav sig hela AIK-truppen tillbaka till hotellet, men först togs en lagbild på alla som varit med i fotbollsgolfen samt Nätverket.

Jag satte mig efter återkomsten i hotellets lobby och fick där höra en av alla de magiska låtarna som producerades på 1970-talet. Låten som jag tänker på nu är You’re so Vain från 1972 med Carly Simon. En mytomspunnen låt som det spekulerats mycket kring under de senaste fem decennierna och frågan är om sanningen någonsin kommer fram vem den fåfänge mannen var som graciöst genomförde den franska dansen gavotte. Klockan 18 serverades middagen på hotellet och det blev en utmärkt soppdag då den erbjudna blomkålssoppan gav 4/5.

”You walked into the party like you were walking onto a yacht
Your hat strategically dipped below one eye
Your scarf it was apricot
You had one eye in the mirror, as you watched yourself gavotte
And all the girls dreamed that they’d be your partner
They’d be your partner and
You’re so vain
You probably think this song is about you

You had me several years ago when I was still quite naive
Well you said that we made such a pretty pair and that you would never leave
But you gave away the things you loved
And one of them was me

Well I hear you went up to Saratoga
And your horse naturally won
Then you flew your lear jet up to Nova Scotia
To see the total eclipse of the sun
Well you’re where you should be all the time
And when you’re not, you’re with some underworld spy
Or the wife of a close friend, wife of a close friend and
You’re so vain
You probably think this song is about you”

Åsikterna i denna krönika är författarens egna och inte nödvändigtvis AIK Fotbolls.