Jag vaknade vid kvart över sex torsdagen den 6 februari och satte mig upp i sängen och arbetade en timme innan det var dags att gå ner till frukosten. Fernando Holmqvist-Amu var denna dag först på plats, Nils Heingård tvåa och undertecknad stämplade in på en stabil bronsplats. När jag kom ner spelades i högtalarna låten Snow (Hey Oh) med Red Hot Chili Peppers och jag påmindes om att flyget hem till vinterlandet lyfter på tisdag. Mikkjal Thomassen och Morten Kalvenes hann få i sig lite energi innan det var dags för ett tränarmöte klockan 08:15, medan spelarna var nere till frukost lite senare än vanligt denna dag. När tränarna lämnat frukosten blev det endast jag och Elisabet Vang kvar i matsalen och vi pratade vidare om bodybuilding och det var intressant att under en dryg halvtimme få en större inblick i den världen.

På väg ner till lobbyn för att åka till träningen strax innan klockan 11 träffade jag i hissen på en trevlig kvinna från Nederländerna och vi började prata lite, när jag sa att jag arbetade med ett fotbollslag som bodde på hotellet sa hon att hon tidigare hade arbetat för fotbollsklubben Feyenoord i Rotterdam och jag sa då ”De Kuip” vilket är smeknamnet på den klassiska Stadion Feijenoord och jag frågade vad De Kuip betydde och hon svarade bowl, skål. Hon sa även att arenan är riktigt speciell och svajar när det är bra tryck där inne och jag hälsade henne att jag fick uppleva den känslan under åtminstone en av David Bowies två konserter på De Kuip i maj 1987 då ena läktaren gungade rejält under Let’s Dance.

Det var fint väder under träningen på Marbella Football Center, men en förrädisk vind kändes emellanåt. Under en av övningarna skulle spelarna ta på sig de olikfärgade västarna och Morten Kalvenes tyckte att det gick för långsamt för en av spelarna och vrålade ”för helvete xxxxx (spelarnamn), få på dig västen nu”. Passet blev relativt kort med tanke på fredagens träningsmatch mot FC Nordsjälland. Under lunchen serverades en minestronesoppa som saknade några ingredienser och därmed endast fick 2/5 i betyg. Klockan 14 satte sig fystränarna Fernando Holmqvist-Amu och Elisabet Vang med podden Vi är överallt och jag satt med och lyssnade på den knappt 40 minuter långa inspelningen. Direkt efter det körde AIK+ en livesändning i Studio AIK Live med Alexander Fesshaie och Danilo El-Saed från hotellets soliga uteplats och stämningen var god då även lagspelaren Ahmad Faqa satt med bakom kulisserna.

Jag hade bestämt planer med Filip Wiklund, Olle Östman och Nicole Bertilsson om att gå ut och äta tapas på torsdagskvällen och åt därmed endast en förrätt på hotellet, vilket var en potatis- och sparrissoppa som fick betyget 3/5. Därefter gick jag över till deras lägenhet i närheten av Hard Rock Hotel och precis när jag klev in genom porten kom ett meddelande på whatsapp från den före detta AIK-målvakten Ismael Diawara. Jag hade tidigare under dagen textat honom med frågan om IK Sirius FK äter i samma restaurang som AIK gjorde för några veckor sedan, då jag visste att Uppsala-laget bodde på samma hotell som vi gjorde i Benidorm, Meliá Villaitana. Jag undrade om han hade sett en fin katt i närheten av restaurangen och meddelandet från honom innehöll en bild med frågan om det var denna katt som jag menade. Och visst var det Gnag som han hade fotograferat, vilket gav mig en enormt härlig känsla. Det var fantastiskt fint att få se henne igen, och jag tackade Ismo för att han tog sig tid och förevigade Gnag åt mig ännu en gång. Det blev en lugn tapas-kväll och den avslutades med en enkel Guinness på en engelsk pub som visade Liverpool FC besegrade Tottenham Hotspur FC och då 4–0-målet gjordes lämnade vi stället för en promenad tillbaka till hotellet i mörkret där lugnet rådde då det var kvällen inför match.

”When will I know that I really can’t go
To the well once more time to decide on?
When it’s killing me, when will I really see
All that I need to look inside
Come to believe that I better not leave
Before I get my chance to ride
When it’s killing me, what do I really need
All that I need to look inside
Hey, oh
Listen what I say, oh
Come back and hey, oh
Look at what I say, oh

The more I see, the less I know
The more I like to let it go
Hey, yo, whoa-oa, whoa

Deep beneath the cover of another perfect wonder
Where it’s so white as snow
Privately divided by a world so undecided
And there’s nowhere to go
In between the cover of another perfect wonder
And it’s so white as snow
Running through the field where all my tracks will be concealed
And there’s nowhere to go, oh”

Åsikterna i denna krönika är författarens egna och inte nödvändigtvis AIK Fotbolls.