Undertecknad tänkte inte skriva något från denna korta bortaresa, men det sker hela tiden intressanta och annorlunda saker i denna värld, så det blev en kortare text ändå. AIK var ute efter revansch för 1–3-förlusten på Friends Arena i maj och självförtroendet var efter de senaste resultaten på topp inför mötet på Studenternas. Det var som vanligt ingen träning under matchdagen och från klockan 15:00 serverades lunch, som denna dag bestod av kycklingbröst, kycklinglår och lax, på Karlberg. Till det serverades ris och potatis. Det var en samlad stämning under måltiden och det märktes att det endast var knappt fyra timmar till avspark.

Då detta är bortaresan utanför Stockholm som det är kortast avstånd till, så reste en handfull ledare upp lite tidigare än övriga truppen. Håkan Sjöberg, Lukas Arndt, Victor Lyberg, Fernando Holmqvist-Amu och Jompa Palmell önskade vara på plats tidigare för att förbereda lite innan tränarstaben och spelarna anlände. Även sportchef Thomas Berntsen åkte egen bil till Studan. Klockan 16:02 rullade bussen från Karlberg och denna gång var det inte den vanliga AIK-bussen utan en vit dubbeldäckare som inte väckte någon uppmärksamhet på vägen upp mot Uppsala. I vanliga fall tutas det och viftas med AIK-halsdukar från bilar då den ordinarie svartgula bussen far landet runt. Spelarna satt som vanligt på övervåningen och fokuserade på matchen. Chefstränare Mikkjal Thomassen hade ändrat lite i startelvan och Victor Andersson samt debuterande Thomas Isherwood tog plats i elvan på bekostnad av Bersant Celina och Alexander Milošević, vilket innebar att målvakten Kristoffer Nordfeldt bar lagkaptensbindeln.

Om det är något som Stockholm är ökänt för, förutom att vara landets huvudstad, då klockan passerat åtminstone 16 är köer, köer samt ännu längre köer, och vi hann knappt komma ner på Klarastandsleden då köerna började redan nedanför Rörstrandsgatan. Köerna släppte tillfälligt precis innan Järva krog, dit det tog exakt 20 minuter.

Denna resa var det något modernare toner för mig i hörlurarna då det från resans start blev ’Vigilante shit’ och ’No body, no crime’ med Taylor Swift. Det var soligt väder, men lite regn föll också. Jag gillar mycket ny musik, men jag söker mig ofta tillbaka till ungdomens tidevarv när det kommer till örongodis. Tredje låt på väg till Uppsala blev ’The Temple of the King’ med Rainbow och när jag en minut efter att låten började tittade ut genom fönstret så såg jag en stor vacker regnbåge, det var tajming det. Materialförvaltare Håkan Sjöberg brukar spela musik i omklädningsrummet långt innan spelarna anländer, för de ska ha en annan musiksort som jag har svårt att kategorisera. Smaken är definitivt som baken, det vill säga delad. Men en av låtarna som Håkan gärna trycker igång när han ser mig tre, fyra timmar innan kick off på hemmaplan är just ’The Temple of the King’. Det bor tack och lov en liten hårdrocksälskare i Håkans kropp.

När vi passerade Scandic Infra City vid Upplands Väsby blev det nya köer. Hotellet har en speciell plats i mitt hjärta då jag var på plats på AIK Hockeys presskonferens den 14 maj 1996 då klubben presenterade The Blue Line, det vill säga de tjeckiska världsmästarna Pavel Patera, Martin Procházka och Otakar Vejvoda. Jag besökte Patera nere i Prag två somrar slutet av 1990-talet och de resorna glömmer man inte bort i första eller andra hand. Mikkjal Thomassen, Henok Goitom, Nils Heingård och Kazimierz Sokołowski satt med sina datorer under stora delar av bussresan och tittade på de sista taktiska dragen innan ankomst till Studenternas. Jag fortsatte att njuta av Rainbow ända tills vi rullade in i Uppsala, några favoriter är ’Man on the Silver Mountain’, ’All Night Long’, ’Catch the Rainbow’, ’Lost in Hollywood’ och ’Gates of Babylon’. Älskar textraden ”sleep with the devil and then you must pay” från den sistnämnda låten från 1978, då den verkligen säger allt om livet.

Med cirka fem minuter kvar till Studan plingade det till i mobilen och IK Sirius trevlige presschef Viktor Johansson hälsade välkommen till stan. Under resan hade jag även kontakt med Testa stör och Studio Allsvenskan gällande kommande besök i deras poddar. Klockan 17:19 parkerade bussen under läktarna på Studenternas. Max hade denna match en stor TV-produktion på plats med en stor studio där Camilla Nordlund, Emelie Zaar Ölander och Pär Hansson befann sig. Diljen Otlu var reporter nere vid bänkarna och refererandet gjordes av Petter Barrling och Nordin Gerzic. Jag har nämnt det tidigare, och det är alltid lika trevligt att möta personerna både framför och bakom kamerorna. Det är ett härligt gäng som Max har samlat ihop och det blir alltid ett kramkalas då jag träffar på dem.

TV önskade Onni Valakari på väg ut till uppvärmningen och intervjun gjordes av Diljen Otlu framför AIK-bänken. Det var som vanligt en enormt stor del AIK-supportrar på plats och det märks hela tiden att fotbollen i Sverige är enormt stor. Det lär vi inte minst få se på söndag då ett fullsatt Strawberry Arena kommer vråla ut sin passion när AIK tar emot Hammarby. Efter uppvärmningen gick spelarna in i omklädningsrummet för att fylla på hjärnorna med lite mer taktisk kunskap från tränarstaben.

Jag träffade Daniel ”Disco” Kristoffersson på pressläktaren och han berättade några fantastiska historier från en nyligen lanserad boklansering på Riche. Leif och Roger, varför var jag inte inbjuden (skratt)? Tio minuter innan avspark  spelades ’Free from Desire’ med Gala och jag tänkte osökt tillbaka på en av många underbara derbysegrar på Tele2 Arena då ’Milo’s on Fire’ sjöngs med emfas av AIK-spelarna i omklädningsrummet efter matchen och Alexander Milošević var kung. Några minuter innan bollen sattes i rullning insåg jag att det skulle bli lite kyligt endast iklädd kostym i Uppsala-kvällen så jag rusade ner till omklädningsrummet och fick låna en tjock AIK-jacka av Håkan Sjöberg och Jompa Palmell. Hjältar.

Det blev en riktig rysare på Studenternas där AIK inledde relativt svagt och fick en så kallad uppsträckning av Mikkjal Thomassen i paus, men först efter att Thomas Isherwood kommit till omklädningsrummet efter sin TV-intervju. Jag gick tillsammans med honom mot omklädningsrummet och gratulerade honom till den första halvlekens härligaste glidtackling. TV önskade även AIK:s chefstränare till intervjun vid planen inför den andra halvleken och jag guidade honom till positionen innan domaren Kristoffer Karlsson blåste igång den andra akten.

I den 62:a matchminuten nickade Benjamin Tiedemann Hansen in 1–0, efter en högerhörna från Onni Valakari, vilket också blev slutresultatet efter att Kristoffer Nordfeldt kanske svarat för sin starkaste insats i AIK-målet. Det fick mig att tänka på en otrolig historia en dryg timme innan avspark då jag träffade på Radiosportens Johan Bengts i pressrummet på Studenternas. Radiosporten önskar alltid prata med en spelare i varje lag strax efter slutsignalen och de meddelar alltid det under slutminuterna. Den här gången bestämde jag mig för första gången för att fråga deras utsända reporter om vem de skulle välja om de var tvungna att bestämma det innan matchen. Svaret från Johan Bengts blev ”Benjamin Tiedemann Hansen, då han kommer vara matchjälte efter att ha nickat in 1–0 efter en hörna”. Jag sa åt honom att jag kommer komma ihåg detta, och han blev helt otroligt sannspådd och fick i spelargången göra en intervju med AIK:s nummer 16. TV pratade även med Kristoffer Nordfeldt, Anton Salétros och Mikkjal Thomassen efter matchen.

Det var en bra och uppsluppen stämning i omklädningsrummet efter matchen och ingen större rush för att komma iväg fort. Mikkjal Thomassen och IK Sirius chefstränare Christer Mattiasson höll en presskonferens cirka 20 minuter efter slutsignalen och den blev relativt kort, då frågorna inte var så många. Medan presskonferensen pågick så hördes helt plötsligt ziggi-zaggi från AIK-truppen, då bortalagets omklädningsrum på Studenternas ligger vägg i vägg med presskonferensrummet. Håkan Sjöberg och Jompa Palmell packade ihop allt material, medan spelarna duschade och fick behandling, och lastade med hjälp av några andra personer in materialet i minibussen som rullade iväg någon minut innan spelarbussen kl 22:01 lämnade Studenternas för denna gång. Resan hem gick bra och exakt 59 minuter efter avfärd parkerade bussen på Karlberg. Kazimierz Sokołowski fick med sig Henok Goitom, fystränare Lukas Sinkunas, Lukas Arndt och undertecknad i sin bil och släppte av passagerarna vid respektive hemadress.

Den 21 oktober 2024 spelar AIK borta mot IFK Göteborg och då återkommer reserapporten igen med en text.